Sara Lidman (1923-2004) skriver med ett fantastiskt rikt och härligt språk, ett mustigt språk som inte är likt något annat du tidigare läst. Språket drar dig in i en annan värld, det retas med dig och berättar historien om det fattiga och karga Västerbotten i början av 1900-talet. Bor man i Västerbotten tillhör det ens […][...]

Huvudpersonen heter Gunnar. Han vaknar upp i ett hotellrum, naken och drogad, bredvid honom ligger en död kvinna. Han blir fotograferad tillsammans med kroppen, och därmed går startskottet för en deckarhistoria kombinerad med våld, sex och allmänna groteskerier. Den härva Gunnar försatts i är ganska klassisk: någon vill honom illa och han måste ta reda […][...]

Det är midsommartid, och på väg mot Simpön i Stockholms skärgård är ett förut väl sammansvetsat kompisgäng som alltmer börjat vittra sönder. I packningen: öl, vin, sprit och alla gamla och nya attraktioner och aggressioner, redo att manifestera sig i kyssar och knytnävsslag. Och med i packningen också den briljanta idén att i berusningen leka […][...]

Ryu är 19 år. När han inte tar droger, har meningslöst sex och spyr ihop med sina kompisar tar han droger, har meningslöst plågsamt sex och spyr på den amerikanska militärbasen i närheten. Över huvud taget svärmar den här boken över av droger, otäckt sex och spyor, så om du känner att du fick din […][...]

Martin och Rachel som blev ett par under Singularity sky finns med även denna gång även om mycket av fokus ligger på en ny karaktär, Wednesday. En ung kvinna som tvingas fly med sin familj från rymdstationen de bor på, den förstörs av tryckvågen från en exploderande stjärna. Precis som Martin jobbar Wednesday för den […][...]

Allra svårast är det när man verkligen, verkligen gillar något. Inte bara intellektuellt men gapande känslomässigt. Man formulerar och formulerar om och upptäcker att man använder samma högtravande fraser tusen gånger på rad. Jag har nog alltid känt att Anna Jörgensdotter skriver just precis det där som jag skulle vilja skriva om jag kunde skriva. […][...]

Den sista legionen är skriven med en filmatisering i tankarna, säger Manfredi i förordet. Och redan efter en sisådär tjugo sidor är de värsta Hollywoodfarhågorna infriade. Då har hjälten presenterats, han har busvisslat på sin häst som omedelbart kom skrittande och den ondaste av fiender har skridit in i handlingen. Det svarta och det vita […][...]

Emma Renshaw försvinner på väg hem från sin utbildning. Hon dyker bara inte upp på stationen. Två år senare väntar hennes föräldrar fortfarande på samtalet som ska tala om för dem att hon antingen är välbehållen eller att hennes kropp har funnits. När så hennes mobiltelefon hittas väcks hoppet på nytt. Samtidigt hittas kroppen av […][...]

”Hora!” Dagens ungdom talar så förskräckligt. Inte ens gamla hederliga invektiv kommer till heders längre. Alla är bitches. Eller horor. Och även om det sistnämnda knappast är ett nybildat ord så är betydelsen förändrad. Ingen ordning alls. Om detta har det rapporterats. Ännu har visserligen ingen ”rasat” över detta i kvällstidningarnas löpsedlar, men med ett […][...]

Eyvind Johnsons berättelse om sin uppväxt, Romanen om Olof, utkom i fyra delar mellan åren 1934-37 och blev hans stora genombrott. I den svenska litteraturen har den betraktats som en av de stora bildningsromanerna men den är mycket mer än så. Romanen om Olof handlar inte bara, som bl.a. Örjan Lindberger antyder i titeln till […][...]