Martin och Rachel som blev ett par under Singularity sky finns med även denna gång även om mycket av fokus ligger på en ny karaktär, Wednesday. En ung kvinna som tvingas fly med sin familj från rymdstationen de bor på, den förstörs av tryckvågen från en exploderande stjärna. Precis som Martin jobbar Wednesday för den mystiske Herman som företräder Eschaton som är den existens som försöker förhindra att någon bryter mot kausaliteten, alltså bryter mot lagen om orsak och verkan. Det är till exempel förbjudet att åka tillbaka i tiden för att mörda Hitler med målet att hindra andra världskriget och judeutrotningen. Det är en seriöst dålig idé att bråka med universum på den här punkten. Allvarliga brott medför straff som får Hitler att se ut som en skolpojke.

När stjärnan exploderade hände det snabbt, oväntat och mitt i dess livscykel. Med andra ord så var det någon som såg till att stjärnan sprängdes och med den även ett antal planeter varav det på en bodde ett par hundra miljoner människor. Det är terrorism på en helt annan skala än vår.

När vi möter Rachel första gången i den här historien är det under ett kommittéförhör där hon åtalas för förskingring. Det är en riktigt obstinat kvinna som envisas och inte ger upp trots att hon inte har med det hela att göra. Det är en typ av situation jag har väldigt svårt för i alla sammanhang och jag började tvivla på historien. Varför väljer Stross denna väg? Det är ett väldigt dåligt sätt att föra historien framåt och att göra just det brukar vara en av hans starka sidor. Episoden är som tur är väldigt kort och det får även sin förklaring på slutet. Han använder det hela för att sätta scenen för nästa del i serien och det skulle mycket väl kunna bli en riktig långkörare. Inte mig emot.

De huvudmisstänkta för stjärnans död är en fraktion som kallar sig ReMastered. Ett hårt sammanhållet och SS-liknande samhälle där liv väger lätt och ledaren har absolut makt. Misslyckanden straffas ofta med döden men om man har tur tas ens arvsmassa till vara och används till nya kloner. Kärlek finns nästan inte alls. Exemplen på deras hänsynslöshet är många och jag känslan att borgerna från Star Trek mycket väl skulle kunna vara nästa steg i det samhällets utveckling. Tribut eller idébrist? Jag röstar på tribut.

Stross försöker väva in trender och företeelser från vår verklighet i sin berättelse men inte så att det blir övertydligt eller larvigt…med något enstaka undantag. Ett av undantagen är frasen "Never bring av taser to an artillery duel". Att krigskorrespondenter nu för tiden kallas "Warbloggers" och att utanför FN:s högkvarter står statyer av Bismarck och Tim Berners-Lee fungerar däremot väldigt bra.

Bloggar (Webbloggar) är idag ett av de mest intressanta sätt att dela med sig av sina synpunkter och åsikter. Det är i princip en tidning du fyller med precis vad du vill och det bygger på att man länkar till varandra och på så sätt uppmuntras dina besökare att även gå vidare till andra bloggar. Tim Berners-Lee brukar kallas intrenets grundare. Det märks att Stross är en gammal programmerare och internetjunkie. Han har också sin egen blogg, länken finns här intill.

Att leka med språket är något han gillar. Hur kan det komma att utvecklats? Med intelligenta gissningar och lätta överdrivningar av dagens språkbruk lyckas han förmedla känslan av något annorlunda. Pluspoäng för all humor. Den är inte överväldigande men finns hela tiden där i bakgrunden och gör stämningen lite lättare. En av sponsorerna för bloggen, The Times of London, är "The First Universal Church of Kermit". Helt underbart! Läs ett exempel på en bloggartikel i textutdraget vi länken här nedanför.