Emma Renshaw försvinner på väg hem från sin utbildning. Hon dyker bara inte upp på stationen. Två år senare väntar hennes föräldrar fortfarande på samtalet som ska tala om för dem att hon antingen är välbehållen eller att hennes kropp har funnits. När så hennes mobiltelefon hittas väcks hoppet på nytt.

Samtidigt hittas kroppen av en ung man från samma by som dessutom hade en rätt nära koppling till Emma. Inspektörerna Diane Fry och Ben Cooper arbetar med respektive fall och misstänker snart att kopplingen mellan de båda knappast kan vara en slump. Till fallet adderas en småkriminell familj utan någon som helst önskan att underlätta polisens arbete, Frys sedan länge försvunna syster, ett par som skyddar sina ägor mot den småkriminella familjen, anglosaxisk kulturhistoria, Coopers shoppingvanor och ett otal andra sidospår.

Det är extremt rörigt. Hälften av allt hade varit nog. Det är som om det aldrig uppenbaras någon röd tråd i boken och ju mer man läser desto mer förvirrad blir man av all sidoinformation och personskildringar som aldrig känns riktigt fullständiga. Blindspel är den fjärde romanen av Stephen Booth med huvudpersonerna Cooper och Fry. Eftersom jag inte har läst de tidigare så är det kanske därför jag känner mig mer än lovligt förvirrad och inte får något grepp om huvudpersonerna men samtidigt så borde boken rimligtvis fungera fristående.

Som alltid när det finns fler sidospår än på bangården så väntar man på det där ihopknytandet av säcken. Logiken bakom förvirringen. Det stora avslöjandet. Och Booth får nog egentligen till en hyfsad upplösning men efter att likt en blind musunge ha vänt blad på blad och letat efter någon slags konsekvens så blir det inget annat än ett femsidors antiklimax.

Till författarens försvar må sägas att han verkar ha gjort en gedigen research men nästa gång så skulle åtminstone jag uppskatta om ambitionen att väva in allt från den uråldriga engelska traditionen border dancing till samhälleliga moralfrågor lades på is. Trist att säga, men i det här fallet skulle absolut lagom vara bäst. Eller så får jag läsa långsammare nästa gång.