Éric Chevillards senaste till svenska översatta bok Rödöra var en experimentell och vass uppgörelse med reseromanen. I taket vill vara detsamma, fast den här gången är det socialreportaget och skildringen av samhällets utstötta som det ska göras upp med. Chevillard vänder sig ifrån det politiskt agiterande och de melodramatiska skräckberättelserna. I I taket finns inga […][...]

När som helst kan benen vika sig under berättarjaget i Janna Thorströms debutroman Vinterbad. Hon har en muskelsjukdom och plötsligt ligger hon på badrumsgolvet. Handfatet tornar upp sig ovanför henne och mödosamt kravlande tar hon sig ut i vardagsrummet där hon kan ta sig upp i soffan. På vägen noterar hon ett tappat tampongpaket och […][...]

Henrik Petterssons debutroman Jehåvasjäveln har fått stor uppmärksamhet i media den senaste veckan. Inte särskilt underligt egentligen, med tanke på att den a) är en utvecklingsroman om en tonårskille, vilket i princip alltid går hem b) innehåller semi-dokumentära skildringar från en sluten organisation c) den slutna organisationen är en religiös sådan, och har dessutom sektliknande […][...]

I Det talande djuret får vi lära känna författaren och förföraren J.M Lidforss. Namnet är ett tidigare använt pseudonym på den mångsidiga författaren Staffan Beckman, vars litterära utbud består av såväl erotisk bekännelselitteratur som politiska debattböcker. Boken cirkulerar kring huvudpersonens minst sagt komplicerade förhållande till kvinnor. I bakhuvudet har han den feministiska psykoanalytikern Julia Kristevas […][...]

Svårt med romaner som håller sig mittemellan. Antingen fortsätta läsa och hoppas att det ska börja arta sig. Eller lägga ner med förväntan att nästa bok är bättre investerad tid. Eller också fortsätta läsa bara för att få veta om man borde ha lagt av. Men ibland är inte svaret självklart efteråt heller. Ungefär så […][...]

Ree Dolly är sexton år gammal och bor tillsammans med sina två småbröder och sin sinnessjuka mamma i de amerikanska Ozarkbergen. Fadern är ofta frånvarande så hon tvingas att ensam ta ansvar för familjen. I romanens inledning meddelar polismyndigheten att fadern är kallad till rättegång och har ställt huset som borgen. Men han är försvunnen […][...]

De dagar när vi filmade Min vän Balthazar räknar jag fortfarande till de lyckligaste i mitt liv. Jag kände mig genast hemma och fick den spännande känslan av att ha mött min riktiga familj, den som äntligen skulle låta mig få utvecklas och bli den unika varelse som Robert Bresson trodde sig ha upptäckt hos […][...]

Fjodor Dostojevskij. Brott och straff. Bröderna Karamazov. Idioten. Tjocka, matiga, romanluntor om moralfrågor som må äga rum i ryskt 1800-tal men på något vis envisas med att aldrig bli otidsenliga. Jag har läst och läst om de där böckerna, skrattat åt dem (Onda andar inte minst är stor humor), baxnat över hans prosa, gråtit en […][...]

På grund av mannens omfattande spelmissbruk har Lenas familj ramlat nedåt i samhällsstegen. Nu har hon, svenskläraren, tvingats ta flera jobb för att klara av hans skulder. Louise å sin sida har gift sig uppåt med den framgångsrika arkitekten Fredrik. Hon kämpar för att upprätthålla den perfekta borgerliga fasaden samtidigt som äktenskapet knakar i fogarna. […][...]

Strax innan farfar Slavko dör ikapp med Carl Lewis världsrekord på hundra meter gör han en trollkarlshatt i papp åt Aleksandar. Med den, lovar farfar, ska han ”kunna revolutionera mycket, så länge som det överensstämmer med Titos idéer och är i enlighet med stadgarna för Jugoslaviens kommunistparti”. I enlighet med kommunistpartiet är emellertid snart ingenting […][...]