Den franske författaren Jean Echenoz belönades 1999 med Goncourtpriset för Jag går och anses vara en av de bästa författarna i sin generation. Nollmeriedianen är hans debut från 1979 och ges nu ut på svenska för första gången. Det är en lite trevande debut, en humoristisk och lite mystisk berättelse som kommenterar sig själv som […][...]

Jacky är fjorton år och skulle egentligen ha börjat nian nu. Istället slussas hon till ännu ett ungdomshem, den här gången den slutna avdelningen Tallen, och får där börja åttan igen. Till skillnad från de andra tjejerna på Tallen har Jacky en pappa med fint jobb och mycket pengar, och Jacky har en bakgrund som […][...]

Fragancia Fernández växer upp i en svensk småstad tillsammans med sin sjukliga mamma, sin drömmare till pappa, och sin lillebror Jesús, som har Downs syndrom och ett hjärta av guld. Fragancias liv är tätt sammanlänkat med klasskamraten Richard Perssons på grund av en närapå förväxling på BB. Richard är son till direktör Persson, som äger […][...]

Ray sitter i fängelse och deltar i en skrivarkurs. Berättelsen han skriver för att imponera på läraren Holly handlar om Danny, en luttrad Manhattanbo som hamnar i trubbel och måste fly till ett oidentifierat europeiskt land för att besöka sin rika kusin Howard som köpt ett slott. Howard har en storslagen men luddig vision om […][...]

Det verkar populärt att skriva ”rewrites” på Hjalmar Söderberg. Jag menar, det har gjorts med andra författare också. För några år sedan var det Bengt Ohlsson som tyckte att det var pastor Gregorius tur att få uppmärksamhet, men redan för 36 år sedan gav Gun-Britt Sundström röst åt Lydia. Nu ger Modernista ut en fin […][...]

Varför Joyce Carol Oates ens bryr sig om att skriva under pseudonymer är något av en gåta. ”Lauren Kelly” ersätter ”Rosamond Smith” som Oates spänningsförfattande alter ego, men om författarens verkliga namn någonsin varit en hemlighet är den för länge sedan avslöjad – på omslaget till Kellys tredje roman har den något omständiga författarbeteckningen helt […][...]

14 kilometer. Så långt är det mellan Marocko och Spanien, Europa och Afrika, kristendom och islam, rikedom och fattigdom. För att jämföra, det är alltså ungefär avståndet från Botkyrka till Riksdagshuset, men ändå är skillnaden så mycket… OK, kanske inte det bästa exemplet. Det är inte långt, i alla fall. I Tanger sitter Azel och […][...]

Alba är en bok som det är svårt att inte skriva två recensioner om. Båda fokuserar på romanens dystopiska karaktär. I den ena ligger huvudvikten på människosläktets oförmåga att börja källsortera och komma över sin koloniala hunger och i den andra riktas istället uppmärksamneheten mot människosläktets oförmåga att sluta gestalta kvinnor som hjälplösa våp vars […][...]

Sten och Carmen verkar ha det perfekta livet. De är framgångsrika egenföretagare och föräldrar till en förtjusande dotter. Den enda sprickan i kristallen är Stens notoriska otrohet. Han lider av seriös monofobi och har aldrig kunnat vara trogen, inte ens mot sitt livs kärlek, Carmen. Så långt en ganska normal berättelse. Men så rämnar livet […][...]

I den här uppföljaren till succéboken En sorts kärlek har Sten just blivit änkling. Hustrun Carmen har dött till följd av sin bröstcancer och lämnat honom ensam med deras treåriga dotter Luna. I den första boken försökte Sten festa bort sin sorg och efter Carmens död tappar han kontrollen totalt. Han kastar sig handlöst ut […][...]