Recension

: Änklingen
Änklingen Ray Kluun
2008
Walhström & Widstrand
7/10

Man kan inte snabbspola förbi sorgearbetet

Utgiven 2008
ISBN 9789146219453
Sidor 300
Orginaltitel De weduwnaar
Översättare Joakim Sundström

Om författaren

Raymond van de Klundert (Ray Kluun) föddes 1964 och bor i Amsterdam tillsammans med sin familj. 2001 miste han sin dåvarande hustru i cancer. Han reste då till Australien med deras treåriga dotter för att bearbeta sorgen. Resultatet blev den självbiografiska romanen En sorts kärlek som har rönt stora framgångar, både i hemlandet och internationellt. Nu är han aktuell i Sverige med uppföljaren Änklingen.

Sök efter boken

I den här uppföljaren till succéboken En sorts kärlek har Sten just blivit änkling. Hustrun Carmen har dött till följd av sin bröstcancer och lämnat honom ensam med deras treåriga dotter Luna. I den första boken försökte Sten festa bort sin sorg och efter Carmens död tappar han kontrollen totalt. Han kastar sig handlöst ut i Amsterdams uteliv och super och knarkar. När hans vänner inte orkar hålla uppe tempot med honom ger han sig iväg på en vild tripp till Ibiza. Luna får bo hemma hos några vänner under tiden.

Det är rapporterna om terrorattackerna den elfte september som får Sten att vakna upp och inse att man inte kan hoppa över sorgearbetet. Men viktigast av allt: att han måste hålla sitt löfte till Carmen: att ta hand om Luna. Han kastar sig på flyget hem till Holland och chockerar omgivningen när han deklarerar att han och dottern ska resa ensamma till Australien via Thailand. Det är dels ett sätt att bryta dåliga mönster på, genom att lämna sin vanliga omgivning, men också ett sätt att söka efter Carmen. Som ung reste hon runt i Australien på egen hand och Sten försöker nu komma sin döda hustru närmare genom att besöka de platser hon besökte och göra de saker som hon gjorde.

Resan blir inte riktigt som Sten har tänkt sig. Det är lågsäsong i Queensland och de enda han träffar är gamla gifta par. Det är heller inte så barnvänligt som han har tänkt sig och i stället för att dyka bland hajar i Stora barrirärrevet får han nöja sig med att cykla med Luna på pakethållaren. I början är han oerhört rastlös och undrar om han har gjort ett misstag, men efterhand finner han sig i situationen och växer äntligen upp.

Det här är en bok om relationer. Dels den mellan en pappa och hans dotter, men också den mellan en man och hans döda hustru. Tack vare den inre resan som Sten gör kan han också inleda en ny relation. Jag ska inte avslöja något mer än så eftersom jag inte vill förstöra spänningsmomentet.

Liksom den första boken är den här skriven på ett brutalt ärligt sätt. Men här framstår Sten i bättre dager. Det är i papparollen han växer som människa. Man lever sig in i hans öde och lider med honom. Till exempel blir man förbannad på alla förnumstiga personer som ska ge honom råd om hur han ska uppfostra Luna. Som om han inte har tagit ett jättestort ansvar under hela Carmens sjukdomstid. Eller tullarbetarna som ifrågasätter varför han reser ensam med sin dotter. Ibland känns det som om omgivningen bara gör en svår situation värre.

Läs den här boken om du gillar äkta berättelser som dröjer sig kvar. Men läs En sorts kärlek först, om du inte redan har gjort det.

Sofia Luthman

Publicerad: 2009-03-04 00:00 / Uppdaterad: 2013-02-20 11:29

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3231

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?