1880-tal. Stockholm, Sverige. Framtidstro! Fabrikshjulen snurrar. Folk flyttar från landet in till staden. Fabrikshjulen snurrar fortare. Reaktionära vindar viner. Socialismens frö har grott ett tag; nu frodas den och slår ut med full kraft. Så också kvinnorörelsen. Strindberg morrar, men kvinnor som Ellen Key, Alfhild Agrell,Sonja Kovalevsky skräms inte till tystnad för det. I denna […][...]

Jag fattar inte att jag inte hört talas om den här romanen förr. En roman som utspelar sig mitt i smeten, i det radikala, ungdomsupproriska Stockholm i slutet av 1960-talet. En roman där idéer om fri kärlek och sexualitet ofta skaver mot verkligheten, där diskussionen ständigt pågår om USA:s krig i Vietnam, om Maos Kina, […][...]

Papperssnäckor, vulkaniskt glas, vildsvinstestiklar och vinäger, uråldriga flamboyantträd, krokodilkyrkogårdar, mangoplantager, guavapastejer, sällsynta hermelinarter, öar av stjärnkorall, valfiskfjäll och djuphavskalksten, gyttjehyddor, spiraltrappor av fossilspäckad marmor, tukaner och karettsköldpaddor, flaskor med etruskiskt vax, fossilsalter och laxativ, hemliga kabinett, turbansnäckor, eldkoraller, kalkalger och havsanemoner med ivriga tentakelkronor, trollhumrar, sylt av rosenblad och kvittenfrukt, ökända stenöknar, kanelträd, mahognykolonner, svärmar […][...]

Begreppet ”etnisk litteratur” har varit flitigt förekommande i kulturdebatten den här säsongen. Bland annat förde vietnamesisk-australiensiske Nam Le en kvick metadiskussion i succéartade debutsamlingen Båten kring hur författare kan slå mynt av etnisk annorlundahet. I slutänden ligger det väl ändå något väldigt positivt i att fler och fler läsare insett att den litteraturvärld vi normalt […][...]

Det är mycket möjligt att jag aldrig mer kommer att kunna se ett program av Allsång på Skansen utan att tänka på John Ajvide Lindqvist Lilla Stjärna. Till och med nu, drygt en vecka efter att jag har läst ut den är det något som hänger kvar. Som om jag hela tiden förväntade mig att […][...]

Som en av George W Bush utpekade ondskans axelmakter är Iran ett land som oftast förekommer i nyhetsrapporteringar som kärnvapensanskaffare, finansiär av internationell terrorism och flitig brukare av grymma dödsstraff. Kort och gott ett land styrt och befolkat av religiösa fundamentalister som inte bara själva vill leva som på medeltiden, de vill dessutom tvinga oss […][...]

På papperet verkade den här boken ha allt: Jag är tämligen förtjust i deckare som utspelar sig i det förflutna och / eller på exotiska platser. Släng dessutom in ett pusselmysterium som löses av en karismatisk huvudperson så är jag fast. Vad kan då vara bättre än ett mordmysterium som utspelar sig i det färgstarka […][...]

Det första förhållandet. Hon tycker om dig, du tycker om henne. Världen är ny, skör, den går nästan sönder. Samtidigt har du hittat hem, och skulle detta någonsin ta slut, då dör du. Men det kommer det ju aldrig att göra. Ni har funnit varandra, du är hel tack vare henne. Du blir blind av […][...]

Trenden går mot blodigare och mer brutala deckare. Gammeldags pusseldeckare är det ingen som skriver, det ska vara blod, seriemördare, stympningar och rått, riktigt rått. Jo Nesbø skriver precis den sortens deckare, hans hjälte Harry Hole är lagom alkad och lagom störd för att vara hjälte i den nya sortens nordiska kriminalhistoria. Eller den gamla […][...]

När jag var liten hatade jag att lägga pussel. Framförallt de som hade många och små bitar. Med tiden blev det lite lättare, men riktigt kul blev det aldrig. Kanske är det därför jag har problem med Elizabeth Kostovas Svantjuvarna, på närmare 600 sidor. I centrum står psykiatern och hobbymålaren Dr Marlow och hans klient […][...]