Det här är på många sätt en märklig roman, och i vissa stunder tvivlar jag på att jag alls förstått den. Den har beståndsdelar (många sådana, för det är en ganska tjock bok) som jag inte kan ta till mig, och jag läser ibland igenom långa stycken utan att efteråt kunna säga vad de handlar […][...]

Det finns de som påstår att man ska strunta i att läsa baksidestexter på romaner. Jag tror att det är ett synnerligen befogat påstående, men för mig som ofta läser slutet på boken innan jag nått dit är det en omöjlighet. Er med bättre karaktär råder jag att hoppa över Dockmakarens dotters baksidestext. Boken är […][...]

Det är tidigt 90-tal. Alice får ett sammanbrott i villan i Äppelviken och innan hon hinner tänka efter har hon packat väskan för att sätta sig på första bästa plan till New York. Bakom sig lämnar hon en fast anställning på Stockholms universitet. I New York funderar Alices dotter Babylonia på livet. Hon är trött […][...]

En del konstnärer måste man ta på större allvar än de vågar eller vill själva för att få ut maximalt. Olle Ljungström och Magnus Hedlund till exempel. Det alltför smarta hos Ljungström och alltför göteborgska hos Hedlund får man omvandla. Lustiga ironier blir till hjärtskärande ensamhet. Hedlunds roman Någon där? har sina göteborgska stunder. Jag […][...]

Colombe är överlycklig. Hon har hittat den perfekta lägenhet för sin familj i Paris. Livet är däremot inte så härligt för henne. Hennes man Stéphane är ofta bortrest i jobbet så hon sköter ensam hemmet och de två tvillingarna. Hon har ett jobb som spökskrivare på ett förlag som hon inte riktigt trivs med. Hon […][...]

Per Ole Perssons debutroman Jaco är drygt hundrafemtio sidor, men känns mycket längre. Det är en krävande och omtumlande läsning, bitvis svår och snårig, men samtidigt väldigt direkt och obehagligt aktuell. Språket är köttigt och rått – välkommen till fukten, värmen, trycket mot huvudet. Vi befinner oss på Timor. Året är 2006 och ett inbördeskrig […][...]

Little Bee befinner sig i romanens inledning inlåst på en flyktingförläggning i England. Hon är i tonåren, hon är ensam och hon bär med sig minnen av fruktansvärda upplevelser från hemlandet Nigeria. På förläggningen har hon under de två år hon väntat på det beslut som aldrig kommer via tidningar och annan media, lärt sig […][...]

Jag är ingen van ljudbokslyssnare, jag läser hellre böcker. Jag är över huvud taget dålig på att lyssna på långa haranger, behöver pauser för att smälta vad som sägs och ofta för att skriva ner orden. Jag är en snabb läsare och jag är också van att bläddra tillbaka och läsa om avsnitt jag inte […][...]

Fillus de anima. Själabarn. Så kallas de barn som blivit till två gånger, av en kvinnas fattigdom och en annan kvinnas ofruktsamhet. Maria Listru var barn av en sådan andra födsel, en sen frukt av Bonaria Urrais själ. Det är de inledande orden i Michela Murgias roman Själamakerskan. Boken utspelar sig på Sardinien på 1950-talet […][...]

Det är sommar och varmt i den italienska kuststaden Piombino. Men det är långt ifrån kokböckernas och resemagasinens förföriska bilder över en småputtrig italiensk landsbygd. Istället – en sprucken betongöken, ett stålverk på dekis och en familjevurm som är allt annat än genuin. Det Italien som tar plats i Silvia Avallones debutroman Stål är översexualiserat, […][...]