I ett framtida USA har kärlek klassats som en livsfarlig sjukdom. För att hålla smittan borta har städerna isolerats och hela befolkningen får vid arton års ålder behandling mot Amor Deliria Nervosa. Behandlingen gör att man inte längre kan känna äkta känslor som kärlek, åtrå, glädje, men inte heller sorg och olycka. För att en […][...]

Amor vincit omnia et nos cedamus amori – Kärleken övervinner allt så låt oss besegras av kärleken – påstås vara sagt av Vergilius. Jag har alltid tyckt att det är ett ganska fånigt uttryck att slänga sig med men så har jag kanske tagit kärleken lite för given ibland, hur farligt det än är. I […][...]

Det är märkligt med trender. Plötsligt dyker det upp minst två böcker samtidigt med samma udda titel, nästintill samma omslag, samma obskyra ämne eller samma teman. Att Suzanne Collins succé med Hungerspelen har fört med sig fler trilogier för unga om dystopiska framtider är kanske inte jätteförvånande, men nog är det väl ändå en smula […][...]

Man borde aldrig börja läsa serier som inte är avslutade redan. Aldrig ge sig in i något utan att ha kommande delar tillgängliga och inom räckhåll. Men det gjorde jag förstås. Och när jag skulle ha övervägt att bara hoppa på människor på stan och vrålat ”Och hur går det sen då?” om jag hade […][...]

Tänk dig en film från 1970-talet. Berättarstilen är långsam, huvudrollsinnehavarna har förlorat sin väg i livet och tycker allt är meningslöst. En jazztrumpet hörs i bakgrunden. Detta liknar i mångt och mycket Don DeLillos roman Spelare från 1977. Romanen är för första gången översatt till svenska av Niclas Nilsson, på ett förtjänstfullt sätt. DeLillo, främst […][...]

Politiken dominerar vardagslivet alltmer och stora politiska händelser verkar påverka ett lands framtid. I Don DeLillos roman Vågen undersöker författaren händelserna som ledde till mordet både på John F. Kennedy (JFK) och JFK:s mördare. Romanen, översatt av Hans Berggren och Einar Heckscher, ges ut av Modernista. Huvudpersonen Lee Harvey Oswald är en ung outsider som […][...]

Ätstörningar är något man slentrianmässigt brukar räkna som en kvinnosjukdom, begriplig genom att kvinnan i dagens samhälle är den som främst utsätts för utseendehysteri, och sedan urminnes tider har bedömts just efter sitt utseende, medan mannen bedömts efter prestation och möjligen styrka. Därför är det så uppfriskande att läsa en bok om en ung kille […][...]

Hur väl känner vi våra föräldrar? Vet vi vilka personer de är egentligen, vilka de är förutom ens föräldrar? Känner vi till deras bakgrund, vad de ville bli, vad de blev och varför de blev dem som de blev? Känner vi till deras drömmar och förhoppningar? Och de som svarar ja, är ni verkligen säkra […][...]

Här börjar historien: På en motorväg någonstans i USA:s sydstater på 70-talet voltar en bil ner i diket. Kvinnan i passagerarsätet, gravid med romanens berättare, har tröttnat på sin mans misshandel. Hon kopplar loss hans säkerhetsbälte och rycker tag i ratten, det första helt egna beslut hon någonsin fattat. Nä, vänta, här börjar historien: På […][...]

Känner ni Cecilia Albert? Den supersnygga, supersmarta och superbästa mamman-hustrun-psykoterapeuten någonsin. Alltid lika snäll och sympatisk, alltid förstående och alltid lika mån om att ständigt och jämt se till andras bästa. Eller känner ni Cecilia Albert, hon som springer mil efter mil om nätterna, fort och hårt så att hon får blodsmak i munnen. Hon […][...]