Det här är en skitig bok. Det känns som om Irvine Welsh slänger mig på gatan och bjuder mig att slicka på trottoaren för att smaka smutsen i tillvaron. Ingen antiknark-propaganda jag hört har någonsin kommit i närheten av vad jag läst i den här boken. Inifrånperspektivet av några missbrukares gemensamma umgängeskrets går steget längre […][...]

Jag har fått den förklarad för mig som en spänningsroman och var rejält skeptisk innan jag läste den inför en intervju med författaren Claudia Piñeiro. Jag pratar om den första av hennes romaner som har översatts till svenska, Torsdagsänkorna. Oj, så skönt att mina farhågor visade sig vara onödiga. Det här är en riktigt bra […][...]

Jag vill så hemskt, hemskt gärna tycka om Jean-Michel Guenassias De obotliga optimisternas klubb. Jag vill tycka om den eftersom den är fransk. I högstadiet började jag läsa franska. Vi hade en helt fantastisk lärare vars råttor var Sverigemästare i råttagility, och som tyckte att grammatik var en världslig sak, det var bättre att ägna […][...]

Varje dag såg jag själv till att jag kom till skolan. Min mor ställde fram en skål cornflakes och mjölk i en liten flaska. Vi hade inget kylskåp och större delen av året behövde vi inget – huset var kallt, det var kallt där uppe i norr, och när vi köpte mat åt vi upp […][...]

Jag trodde att Illdåd var en deckarthriller, men ack så fel jag hade. Den andra boken om beteendevetaren Alex King och hans flickvän kriminalinspektören Nina Mander berättar visserligen en vedervärdigt hemsk historia men på ett helt annat sätt. Drygt tjugoåriga Sara Leijon blir efter en blöt utekväll brutalt våldtagen av fyra unga män. Sara polisanmäler […][...]

Så lätt att sugas in i, uppslukas av, falla för. Så svårt att skriva om. Det tycks som att intresset för del fem av Knausgårds Min kamp är svalare än för de tidigare delarna av sviten. Det är inte rättvist. Det här är inte den bästa av dem, inte den mest välskrivna men den mest […][...]

Kanske säger det mer om mig än om den här romanen att jag associerar till Cordelia i teveserien Buffy the Vampire Slayer, men det finns ett avsnitt där seriens huvudperson får förmågan att läsa människors tankar. Det är en ganska obehaglig förmåga, som det visar sig, utom i ett fall. När alla andra blir besvärade […][...]

Julie lever det där urbana, perfekta medelklasslivet. Hon och hennes fästman är 30-nånting, har en fin lägenhet i Köpenhamn, bra jobb, och planer på bröllop, barn och husköp. Allt tycks gå som på räls. Tills det plötsligt inte går alls. Fästmannen meddelar att han behöver tid att tänka, att han har en biljett till Goa […][...]

En Duras skriven innan Duras fullt ut blev Duras. Men trots detta, en bra Duras. I En fördämning mot Stilla Havet får vi läsa om de ungdomsår som på olika sätt återkommer genom Duras författarskap. Här möter vi den närmast helt galna modern, Joseph, den halvt galne brodern och Suzanne, den känslomässigt stumma och förmodligen […][...]

Det är Åsa Ericsdotters sjunde bok på drygt tio år och jag tänker att det kanske är nu hon har skrivit boken som inte är riktigt lika bra som de sex föregående. Jag nästan hoppas på att jag inte ska tycka så mycket om den, för då skulle hon vara mänsklig. Men jag öppnar Äktenskapsbrott […][...]