Skuggsida är en bok som gör mig en aning kluven. En välskriven berättelse med skickliga miljöbeskrivningar och komplexa karaktärer, vad mer kan en begära? Jag vill ge den här boken till alla de som säger ”jag läser inte deckare” underförstått ”jag läser bara god litteratur” för att visa dem vad de går miste om. Vad […][...]

Jane Austen skrev oförglömliga romaner, men mig veterligen besökte hon inte samma historia flera gånger. Därför är det svårt att föreställa sig att hon själv skulle ha skrivit en fortsättning på berättelsen om Elizabeth Bennet och mr Darcy. Nu har deckardrottningen P.D. James gjort det i stället. Det var med stora förväntningar jag började läsa […][...]

I Mariette Glodecks tredje roman återvänder hon till karaktärerna i debuten Röda vita rosen från 2005. Milla, Måns, Carl, Jens, Pepsi, Tove, Frida och Teddy är nu på väg att lämna tjugo-någonting för att fylla 30. En ålder då till synes små beslut och händelser förändrar hela ens liv. Det är ambitiöst att ha åtta […][...]

Jag har gått runt länge och småläst Nina Bouraouis Enstörig när jag äntligen sätter mig för att formulera mig kring den. Boken tillhör redan last season, men är ändå en sådan som tar längre tid än en säsong att processa. Jag tänker att det är en bok värdig sommarlovet. Den sortens sommarlov vars lästid bara […][...]

Att transponera ett grekiskt drama eller en Shakespearepjäs är inte ett nytt berättargrepp, men det kan vara effektivt. I Orestes tvekade aldrig återfinner vi karaktärerna från Oresteiaden, Aischylos tre tragedier om Agamemnons familj. Men nu är det Stockholm år 2003 och det är kriget i Jugoslavien som spökar i stället för Troja. Orestes och hans […][...]

Skräck, tänkte jag förtjust, när jag började läsa och tänker på eleganta klassiker som Bram Stokers Dracula, Henry James The turn of the screw, och moderna storsäljare som John Ajvide Lindqvist. Och Jag såg henne idag i receptionen är en roman jag direkt sveps in i. Jag glömmer bort att jag inte alls gillade Anders […][...]

Aron och Minna. De är ett omaka par och då menar jag inte par som i att vara ihop. Nej, det vill inte Minna. De ligger bara med varandra och försöker vara vänner. De har bara varandra, ingen annan kommer nära. Hon har inga föräldrar och farmodern som hon växte upp med har hon lämnat […][...]

För artonåriga Nina är livet ganska grått. Varje dag samma sak: ändlösa, tröstlösa timmar på en trist hårsalong i staden Roubaix i norra Frankrike. Det är inte vad Nina vill. Livet måste rymma något större, någonting mer än att klippa slitna toppar och smöra för nonchalanta kunder. I hemlighet drömmer hon om ett liv inom […][...]

Avalon är båt. Stor och gammaldags och vacker. Snabb som tusan och med en mystisk historia med rötter i andra världskriget, nazism och ekonomisk brottslighet. Nu seglar Avalon runt Mellanamerika med sin besättning bestående av femtonåriga Finn och hans föräldrar. För att kunna leva året runt på båten tar Finn och hans föräldrar, som från […][...]

Enligt Wikipedia är ”koral” (icke att förväxla med korall) en musikalisk term som betecknar melodin till en kyrkosång. Och den titeln sitter fint, vilket jag också återkommer till. När jag pluggade på heltid fastnade jag okristligt nog framför såpaserier jag aldrig någonsin skulle hänga med i vanliga fall. ”Days of our lives” blev min dags […][...]