Cornelias mamma är den kända schlagersångerskan Coco, och i romanens inledning tar hon livet av sig. Då är Cornelia bara elva år. Gasen fyller köket och en röst börjar fylla Cornelias huvud. Den viskande mannens röst. Han säger att hon är utvald, att hon ska bli hans drottning. Att hon är speciell. Av rädsla för […][...]

Jack the Ripper var en mytomspunnen seriemördare som mellan augusti och november 1888 mördade ett antal prostituerade kvinnor i East End, London. Polisen löste aldrig officiellt fallen, men teorierna är många och långa. Här är det nutid och vi rör oss mellan just augusti och november. Den unga London-polisen Lacey Flint halkar in i en […][...]

Örfilen har blivit serie och går just nu på svt. I höstas kom boken ut i svensk översättning. Boken är, precis som serien, uppdelad utifrån ett flertal berättarröster som får komma till tals och föra handlingen framåt. Hector fyller fyrtio och hans fru Aisha anordnar en stor fest där alla huvudkaraktärerna introduceras. Festen urartar och […][...]

Jag älskar verkligen uppbrottsromaner konstruerade efter modellen: hen lever det perfekta livet med en snygg kärlek, statusjobb, hög inkomst och märkeskläder ända tills en dag när… På baksidan av Elin Olofssons debutroman förekommer tydliga tecken på att det här är exakt en sån bok. Orden ”reklamjobb” och ”smärtsam kärlekshistoria med kollega” får mig att längta […][...]

I ett hus i Djursholm i början av 60-talet bor det två människor som båda besitter en enorm skaparkraft. Den ena är regissören Ingmar Bergman. Den andra är hans hustru, världspianisten Käbi Laretei. Båda har de lämnat havererade äktenskap med tillhörande barn. Då läsaren först får möta dem är striden vunnen – de har fått […][...]

Vincent kastar sig in i en färd som inte bara tar honom tillbaka till kvinnan han en gång levde med, utan även tillbaka till det trauma som utspelade sig i hans gamla liv. Ett liv som han felaktigt trott sig ha gått vidare ifrån. Tankarna under bilresan på väg till den döende exfrun, Geneviève, inleder […][...]

Den varelse, ur vilken en parasit hämtar sin näring, är ett värddjur. Redan romanens titel beskriver dess centrala relationsstruktur, den mellan värddjuret och parasiten. När huvudkaraktären Anna reser till Borneo förvillar hon sig i en suggestiv tropisk skogsmiljö, och blir stucken på insidan av låret. Väl hemma har vad som till början verkade vara en […][...]

Man kan dra paralleller mellan Hundstjärnan och flera samtida svenska uppväxtskildringar inom bildungsromangenren. Jag som läst en del av denna uppsjö finner gemensamma nämnare i till exempel Linderborgs Mig äger ingen, Alakoskis Svinalängorna och Niemis Populärmusik från Vittula. Innerliga skildringar av barndomens snåriga stigar, vuxenvärldens absurda strukturer och ofta smärtsamma påverkan på barnet och dess […][...]

I September placerar författaren sin läsare i en anhörigstol bredvid en sjukhussäng där det ligger en cancersjuk, döende, icke namngiven kvinna. Genom retrospektion följer vi en utstakad tidslinje, från barndom till insjuknande, med plötsliga inslag från sjukhusrummet som ständigt påminner oss åt vilket håll livsödet bär, mitt i den levande berättelsen. Det är en vacker […][...]

Det finns ett hus någonstans i Slovakien, där du möter dina värsta mardrömmar. De som stigit in i detta hus har kommit ut på olika sätt förändrade, ingen blir sig riktigt lik igen. Vissa tappar förståndet av skräck. Andra finner lycka i att nu ha upplevt det värsta som kunde hända; efter detta finns det […][...]