Jag föredrar för det mesta berättelser i någorlunda realistisk utformning och jag erkänner att jag var skeptisk till att läsa romanen Klara och solen av nobelpristagaren Kazuo Ishiguro, vars berättare är en robot. Snabbt insåg jag att valet av huvudperson varit perfekt för Ishiguro. Med Klara har han kunnat utveckla den stil han är så […][...]

En känd poet och författare som fortfarande inspirerar och påverkar slutade sina dagar med att lägga blöta handdukar vid alla dörrspringor och fönster, öppna ugnen och slå på gasen för att sedan vänta på att livet skulle ta slut. Poeten var Sylvia Plath och året var 1963.   I Eufori får vi följa Sylvias liv […][...]

En sextonårig flicka hittas död på en prestigefylld privatskola utan tydlig dödsorsak. Samma skola har obehagliga kopplingar till 1700-talets häxprocesser, och även om den intensiva läraren Annabel hävdar att hennes hemliga privatlektioner inte har något med riktig magi och fungerande riter att göra, så verkar det onekligen som om det är häxkonster hon lär ut. […][...]

Toxisk maskulinitet är ett begrepp som cirkulerat ganska flitigt i media de senaste åren. Giftig manlighet, eller kanske snarare idéer om manlighet. Idéer om manlighet som skadar. Conny, huvudpersonen i Karl Modigs senaste roman för unga vuxna, kan beskrivas som en ung man med sådana idéer om manlighet. Eller idéer och idéer, det är inte […][...]

I London i nådens år 1791 driver Nella ett mycket litet apotek beläget vid en gränd som är så liten att den knappt finns. Nella betjänar uteslutande kvinnliga kunder och utöver vanliga medikamenter har hon en specialitet: hon tillhandahåller allehanda giftiga preparat för kvinnor som vill mörda män i sin närhet. Varje köp är noggrant […][...]

Med Vivek Shanbhags lilla romanpärla Ghachar Ghochar i färskt minne väcks min nyfikenhet av en tunn rosa-röd volym med titeln Änkan som vägrade dö av Shirshendu Mukhopadhyay, också den av indiskt ursprung. Böckerna uppvisar likheter inte bara storleksmässigt, utan också genom likartade teman som klass och arbetets värde. Båda beskriver familjer i förfall. Först efter […][...]

Laure är chef för och grundare av ett litet museum i Paris: museet för krossade drömmar. Det är ett mycket speciellt museum dit människor kommer från hela världen för att beröras av och tillföra nya föremål som presenteras i olika konstellationer med några få ord som förklaring; ord som kan vara brännande, tårfyllda eller lakoniska. […][...]

Makepeace, huvudpersonen i De dödas skuggor, hette något annat en gång i tiden, men har fått sitt besynnerliga namn för att passa in bland puritanerna, där hon och hennes mamma bor. De bor på nåder hos släktingar, modern har rymt från något, men vill inte berätta vad, och Makepeace plågas av ständiga mardrömmar. Trots det […][...]

Xiomara Batista är femton år och andra generationens invandrare. Dominikanska republiken, där hennes föräldrar kommer ifrån, finns indirekt i hennes liv, i språket, i musiken och inte minst i mammans strikta religiositet. Mer direkt dyker landet mest upp som ett hot från mamman – en plats dit man kan skicka olydiga tonåringar om man inte […][...]

I The Hollow Places får vi följa Kara, en nyskild, för tillfället arbetslös frilansare som står inför valet att bli hemlös eller att flytta hem till sin mamma. Ett välkommet alternativ dyker upp i form av ett samtal från hennes morbror Earl. Morbror Earl driver ett museum av allsköns kuriositeter, Glory to God Museum of […][...]