Över hela Europa har högerpopulistiska, främlingsfientliga eller nationalkonservativa partier vind i seglen, nyheterna visar upp våldsamma sammanstötningar och samtidigt rapporterar SOM-institutet att svenskar i allmänhet blir mer välvilligt inställda till mångkultur, invandring och flyktingar. Hur hänger allt det här ihop, egentligen? Den frågan ställer statsvetaren Marie Demker i Sverige åt svenskarna. Motstånd och mobilisering mot […][...]

Kan Sverigedemokraterna vara det politiska parti som genererat flest böcker i Sverige de senaste åren? Det är inte omöjligt. Helt säkert skulle de åtminstone hamna på pallen ifall det var en tävling, även om både Socialdemokraternas kris och Moderaternas re-make väckt betydande boklig uppmärksamhet under samma period. Att nya partier tar sig in i riksdagen […][...]

”Löntagarfonder är ett jävla skit/ nu har vi baxat dem ändå hit.” De nedklottrade raderna på finansminister Kjell-Olof Feldts riksdagsbänk, fångade av en pressfotograf i början av 1980-talet, brukar få symbolisera en vändpunkt i svensk politisk historia. LO-förslaget om att gradvis överta ägandet av företag genom löntagarfonder gillades av långt ifrån alla inom de styrande […][...]

2009 blev en ny kulturutredning klar. I samband med det skickade Helsingborgs Dagblad ut en enkät till riksdag och regering om deras ”kulturella livsbagage”, som sedan publicerades och analyserades i tidningen. I den här boken har själva enkätsvaren samlats (av någon anledning inte det andra materialet) och frågorna våra folkvalda har besvarat är följande: Vad […][...]

Ska vi arbeta för att leva eller leva för att arbeta? Frågan finns där hela tiden, men liksom i skuggan av Den enda vägens politik: arbetslinjen. Deviser om att ta ekonomiskt ansvar, att politikens viktigaste uppgift måste vara att ”skapa jobb” präglar allt, ljuder så högt att ingen annan riktigt lyckas komma till tals. Men […][...]

Jovisst. Det känns ju som att vi ältat de här frågorna ganska många gånger nu, vi på vänsterkanten. Hur kunde högern inte bara vinna valet 2006 utan också behålla makten i valet 2010? Handlade det verkligen bara om en stilistisk re-make? Om att lämna pärlhalsbanden hemma och säga ”valfrihet” istället för ”privatiseringar”? Ältandet till trots: […][...]

När Fredrik Reinfeldt härom året berättade att han tillbringat semestern med att läsa Camilla Läckberg-deckare uppstod en ganska stormig debatt kring politikers förhållande till kultur. Borde man kunna förvänta sig mer av en toppolitiker? Är det tvärtom bra ifall de inte har snofsigare referensramar än folk har mest (vad nu det betyder)? Var det ren […][...]

På väg till releasefesten för Föreningen Arbetarskrivares nionde antologi funderar jag över vad en arbetarförfattare egentligen är, idag 2014. Genast dyker namn som Ivar Lo-Johansson och Moa Martinson upp. Dessa författare har gjort ett sådant bestående intryck på begreppet arbetarförfattare och arbetarlitteratur att jag har svårt att placera en livs levande författare på samma hylla […][...]

När jag läste första terminen i historia på Malmö högskola för en 10-15 år sedan avslutades kursen med en uppsats i muntlig historia. Man skulle intervjua någon om vad som helst i det förflutna, och eftersom det var ont om tid och julhelg slutade det med att de flesta intervjuade sina släktingar. Jag tror inte […][...]

Så här i debatten kring SD-politikern Margareta Larssons uttalande om hennes vilja att döma en konstnär till fängelse för målningar på en skola, när hon dessutom företräder ett parti som lovordat Ungerns nationalistiska och rasistiska styrning av kulturen – så vill jag betona att detta är en bokstavligt menad politisk vilja. Förankrad i partiet. Som […][...]