Dana Sederowsky är bildkonstnär, och jobbar även med text som uttrycksform. Hon har jobbat mycket med att skapa och utforska fiktiva gestalter. I Separat möter vi en karaktär som har valt bort all interaktion med samhället och lever socialt isolerad. Boken skrevs innan pandemin, men ack vilken läglig tidpunkt för publicering. I denna postpandemiska tid […][...]

Genast då jag öppnar Jersilds bok börjar jag fundera. Är det en idéroman? En dystopi? Han skriver i en skönt saklig stil, men trots den explosiva starten, är det snart något som mattar ut mig. Är jag så enkelspårig så jag inte kan uppskatta romaner om människans villkor utan uteslutande bara kan njuta av böcker […][...]

Gibson, Stephenson och Jobs kan slänga sig i väggen. Hela vårt moderna mediesamhälle och dess prylar uppfanns 1980 av en psykiatriker från Katrineholm. Ni tror mig inte? OK. Här hittar P C Jersild på, i tur och ordning, iPaden… Nästa steg kallar vi lästavlan (…) en flat bildskärm med ett system av tryckta kretsar på […][...]

P. C. Jersild är en produktiv författare som skriver om vitt skilda ämnen men alltid med en omisskännlig stil och ständigt återkommande teman. Jag skrev min första högskoleuppsats om hur han förhåller sig till sina medicinska kunskaper i sina böcker. Även i denna bok finns många medicinska detaljer och ingående beskrivningar av symtom och sjukdomar, […][...]

Förutom livets mening skulle jag gärna vilja veta något om hur tungläst vs. sträckläsning fungerar i skönlitterära texter. Jag råkade förra veckan läsa två ytterligheter: En av oss sover och Legend, och började fundera på vad det beror på. Den första var väldigt bra, men gick sååå långsamt att läsa. Den andra var också jättebra […][...]

PC Jersilds science-fictionroman om den amputerade hjärnan Ypsilon är en modern klassiker, och som jag har förstått det, även den bok som Jersild själv tycker bäst om. Ypsilons öde lämnar ingen läsare oberörd, och boken är en outsinlig källa till diskussion om de stora frågorna i livet. Jersild tar oss bryskt in i en framtid […][...]

Fjodor Dostojevskij. Brott och straff. Bröderna Karamazov. Idioten. Tjocka, matiga, romanluntor om moralfrågor som må äga rum i ryskt 1800-tal men på något vis envisas med att aldrig bli otidsenliga. Jag har läst och läst om de där böckerna, skrattat åt dem (Onda andar inte minst är stor humor), baxnat över hans prosa, gråtit en […][...]

Ordet ”fantastisk” fungerar i folkmun som förstärkande och berömmande, men har en andra bemärkelse som etikett för berättelser med ett mått av overklighet. Man talar om ”den fantastiska litteraturen”, och ofta ingår främst science fiction, fantasy och skräck. Det är under denna rubrik som Bokförlaget Onsdag publicerar elva svenska författare i en antologi, och med […][...]

Ola Larsmo har länge fascinerat mig. Kanske beror det på att vi båda har ett förflutet som uppsalastudenter, har läst litteraturvetenskap, varit medlemmar av Kalmar nation under vår studenttid samt att han en gång satt i en panel tillsammans med författarna Johanna Nilsson och PC Jersild och gav konstruktiv kritik på en novell jag skrivit, […][...]