En morgon, precis innan öppning, hittar bibliotekarien på det lilla landsortsbiblioteket en besökare sovandes bland några bokhyllor i bibliotekets källare. Det är starten på ett par dryga timmars konstant monolog som i början håller sig strikt och systematisk, men som snart brister och fylls av förträngd lust och igentäppt ångest. Huvudpersonen, en medelålders kvinna som […][...]

Om man är hungrig och törstig och i Stockholm vill känna sig lite strindbergsk så här under de sista skälvande månaderna av Strindbergsåret, så är det inte bara Berns, Hasselbacken, Operakällaren eller Djurgårdsbrunn man kan besöka. Grand Hôtel är också ett etablissemang som Strindberg frekventerade. Där kan man till exempel ta en drink i Cadierbaren […][...]

”Eländesskildringar”, ”sanna historier”, ”Misery Lit” eller till och med ”Misery Porn”. ”Om suget efter brutala och självutlämnande berättelser” lyder undertiteln när litteraturvetaren Annette Årheim återvänder till den här typen av skildringar i nya boken Misery Lit. Återvänder och återanvänder kan man kanske säga, för Misery Lit är till stor del en light-version av Årheims doktorsavhandling, […][...]

Bilderboksretro 50-tal är första delen i en serie böcker som Rabén och Sjögren ger ut, där utdrag ur bilderböcker från olika decennier står i fokus. Hittills har också 60- och 70-talet fått varsin samling. Och böckerna hymlar inte med att det är nostalginerven man vill åt – det är skamlösa tripper ner i minnenas bank […][...]

Jag vet inte hur många gånger jag har beklagat mig över likriktningen inom bokhandelsbranschen. Det känns ganska beklämmande att se alla dessa ställ med topplistor i alla dessa boklådor som är så lika varandra att man bara hör på personalens dialekt (åtminstone ibland) att de ligger i olika städer. Visst kan topplistorna tjäna sitt syfte, […][...]

Ja, jag vet. Ordvitsarna är oändliga. Inte minst så när popkulturnördförlaget BenBella tar sig an Suzanne Collins succéartade dystopiska trilogi Hungerspelen. Här är det framför allt ungdomsboksförfattare som får säga sitt och ja, det stör mig lite att omslaget definierar dem som ”your favorite authors on” – det vet de väl knappast något om. Med […][...]

Jag går igenom väggarna. Genom de antitjyvsinhägnade fritidshusen som kontrolleras av antizigenarlarm, som skyddas av antinegerjärngaller, där antipatiska antisemitiska husägare med antirynkkräm äter antiallergiska antipasti i antimateriska bunkrar. Genom de videoövervakade bankerna. Genom kasernernas, mentalsjukhusens, fängelsernas väggar. Och jag blir full i skratt när en vakt försöker stoppa mig, för jag går igenom henne också […][...]

Nicola Lagioia, född 1973 i Bari i södra Italien räknas som en av landets främsta unga författare. Han har skrivit flera romaner, dock är endast en av dem, Allt kommer tillbaka, översatt till svenska. I slutet av maj var Nicola Lagioia på besök i Stockholm för att lansera romanen. Tyvärr hann jag inte med att […][...]

Ofta har man det faktum att ens föräldrar en gång i tiden var kåta och glada att tacka för att man existerar. Det är inte direkt något man pratar om, men att vuxna har en sexualitet är trots allt ett accepterat faktum. Att barn också skulle ha en sexualitet och att de dessutom skulle vara […][...]

Om titeln Arvar: Tassi och den oändliga skogen gör mig rätt nyfiken, blir jag mer än betänksam när jag får den faktiska boken i min hand. Omslaget, med en bister muskulös man som höjer sitt vapen mot skyn, skvallrar om att det här nog inte är precis vad jag hade tänkt mig. Men, som ni […][...]