”Jaget” i skönlitteraturen är ett livsviktigt ämne. Med åren får vi allt större distans till den ungdom vår kultur lägger så stor förklaringsvikt vid. Livshistorien läggs tillrätta och fiktionaliseras. Frågar man 18-åringar så får man höra olika historier om hur det var på högstadiet, frågar man 40-åringar har alla – från högstatusmobbare till lågstatusfreak – […][...]

En av de första frågor jag får, eller ställer, när jag pratar om böcker är vad boken handlar om. Även om det ofta finns mer relevanta frågor som ger svar på vilken läsupplevelse boken ger är frågan om handlingen den mer självklara. Handlingen är en bok som handlar om handlingen. Det är en roman om […][...]

Berättelser har alltid haft en stor dragningskraft och har fängslat människor i årtusenden. När skrivkonsten uppfanns blev det lättare att sprida ordet och ännu lättare blev det när boktryckarkonsten uppfanns på 1400-talet. Intresset för berättande kvarstår: på senare tid har intresset ökat lavinartat för skrivandet som hantverk och som konst, men även som ett sätt […][...]

Fråga 1: Vad är detta för bok? Kort svar: En bok som svarar på 101 frågor om litteratur. Långt svar: På 1800-talet gav man ut böcker häftesvis, ett kapitel i taget. Om tillräckligt många köpte boken skrev man ännu ett kapitel. När folk tröttnade slutade man. Det här var bra för författaren, skrivandet gick fort […][...]

”I den segrande modernismens historieskrivning tycktes Spektrum ha skött sina investeringar oklanderligt”, konstaterar Johan Svedjedal i inledningen till Spektrum. Den svenska drömmen. Tidskrift och förlag i 1930-talets kultur. På bara några få år, 1931-35, publicerade tidskiften och förlaget så många modernistiska föregångsfigurer att det ”liknar nästan ett facit till en tentamen över trettiotalets viktiga intellektuella”. […][...]

James Bond, Tarzan, Sherlock Holmes, Dracula, Frankenstein (och hans monster), Robinson, Faust och Don Juan. Åtta (eller nio) litterära gestalter som kan sägas ha fått genomslag långt bortom de berättelser de ursprungligen förekommit i – som blivit myter. Åtta (eller nio) män, onekligen. Varelser av hankön. Vad nu det innebär. På ett sätt är det […][...]

Går det att egentligen, en gång för alla, förstå Strindberg? Säkert inte. ”Strindbergsmyten är full av motsättningar och olösta konflikter, precis som hans starkaste texter är det”, skriver Anna Westerståhl Stenport i inledningen till Det gäckande könet. Strindberg och genusteori. ”Under hundra år har bilden av August Strindberg dominerats av tre motsägelsefulla aspekter: den radikale […][...]

”Med denna biografi av Olof Lagercrantz förnyas och förändras vår uppfattning av Strindberg och hans verk för all framtid.” Det utlovas av baksidestexten till Lagercrantz August Strindberg, men den skrevs för över 30 år sedan och kanske är det helt enkelt så att vad Lagercrantz tillförde för länge sedan införlivats i nutida föreställningar om Strindberg. […][...]

Det är konstigt, sa Hemulen. Nu har jag igen den där känslan av att det hela tiden händer samma slags saker. Sent i november I förordet, som Jukka Laajarinne kallar ”Från ett kryp till ett annat” skriver han att Tove Jansson när hon levde inte gav mycket för alla vetenskapliga analyser av muminfigurerna. ”Jag önskar […][...]

Det finns en uppenbart komisk dimension i den sorts nationalmonument Vilhelm Moberg och hans romanserie Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige blivit. Vid Chisagosjön i Minnesota kan man bese ”Nya Dufvemåla”, dricka öl och lyssna på dansband under Karl Oskar-dagarna. I debatten om nutida invandring gör samtliga sidor återkommande försök att slå varandra […][...]