När Elias Canetti tilldelades 1981 års Nobelpris i litteratur var det i huvudsak för sin memoarsvit som inleds med Den räddade tungan. Brombergs förlag har i den fina serien Nobelklassiker återutgivit Hans Levanders precisa översättning från 70-talet. Läsaren sätter sig ned med stora förväntningar. Den som har läst Canettis enda roman Förbländningen har nog fått […][...]

I detta nu sitter världens alla litteraturfantaster spända vid TV-apparater, datorer och radioapparater. Vem ska få nobelpriset i litteratur 2012? Hur mycket pengar vinner eller förlorar nu de som har satsat på Haruki Murakami eller Joyce Carol Oates? Kommer vi jubla lika högt som förra året? Förmodligen inte, Svenska akademien kommer inte att ge nobelpriset […][...]

Det börjar med slutet. En ung kvinna som fram tills nyligen uppfattats som en välartad, skötsam, lugn och privat person anmäler sig själv till polisen. Hon har i sin lägenhet skjutit ihjäl en journalist. Varför? Heinrich Bölls roman från 1974 – eller, inte roman, säger han i sitt efterord tio år efter ursprungspubliceringen, ”denna till […][...]

William Butler Yeats (1866-1939) är en författare och nobelpristagare (1923) som det talas ganska lite om i Sverige. De svenska tolkningarna av hans dikter är ganska lätt räknade, och det sena verket Tornet har hittills saknat på svenska. Nu presenterar Brombergs förlag i sin serie Nobelklassiker en svensk tolkning av detta i Yeats produktion centrala […][...]

Hur recenserar man Thomas Manns Bergtagen, en av 1900-talets centrala romaner, jämbördig med Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt (för att nu bara ta ett exempel)? Vad är möjligt att säga som inte redan är sagt? Ett bidrag vill jag åtminstone göra. Jag vill slakta en helig ko. Jag hävdar följande: Bergtagen […][...]

Igår skulle kunna ha varit en dag i en Tranströmerdikt. Igår: på sätt och vis en historisk dag i Stockholm. Inte bara i det större – Nobelfest, svenskt Nobelpris, nazister, motdemonstrationer, piketer, smällare, avspärrningar. Inte heller i det mindre – barnen som stod och väntade på att få en kram av de pälsklädda figurerna utanför […][...]

När Jonas Ellerström kommenterar Tomas Tranströmers ungdomsdikter hänfaller han gudskelov inte åt samma okritiska blindhet som Staffan Bergsten i Ett diktarporträtt. Det ligger i sakens natur: här möter vi den unge Tomas diktning innan han 1954 utges på Bonnier och blir den fullfjädrade Tranströmer. Åren före debuten publicerar han dikter i olika tidskrifter, varav tio […][...]

För några år sedan läste jag Japans förste nobelpristagare, Yasunari Kawabata, och fann honom just sådär japansk som man föreställer sig. Det är precis samma upplevelse – fast helt annorlunda – att läsa den isländske mottagaren av samma pris, Halldór Laxness. Isländskare än så här blir det väl liksom inte? En isolerad ö, ett kargt […][...]

Lund i mitten av 80-talet – febriga studier i litteraturvetenskap. Tomas Tranströmer var då en av de svenska poeter jag fastnade för. Som bekant är Tranströmer en passionerad pianist. En av mina tentauppgifter blev att analysera dikten ”Allegro” från samlingen Den halvfärdiga himlen (1962). Jag minns tydligt att jag var nöjd att det blev just […][...]

Äntligen! och den här gången sägs det inte med ironi. Tomas Tranströmer är älskad, inte bara av mig. Han är en av världens mest översatta poeter. Det här är inte ett nobelpris till en svensk poet. Det är ett nobelpris till en av världens bästa poeter. ”för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss […][...]