Att vi ska kunna lära av historien och inte göra om samma misstag i framtiden hör till stapelsvaren när det gäller varför vi över huvud taget ska befatta oss med historia. Det är dock inte särskilt ofta som historiker själva vågar sig på att dra de där lärdomarna; det inser jag när jag läser (och […][...]

Europa och USA genomlider en nationalistisk backlash. Alltmer högljudda röster ropar på stängda gränser. Allt fler önskar betona det egna folkets särart och nedvärdera andras. I denna tid är Lars Lönnroths bok Det germanska spåret därför välkommen. Det är en litteraturvetenskaplig översikt i behändigt format som ska vara tillgänglig för den som saknar förkunskaper, men […][...]

När seriefackboken Vad är egentligen fascism? landade i min brevlåda för ett tag sen tänkte jag nog mest att den skulle bli ett mycket välkommet tillskott till skolbibliotek runt om i landet. Så höll nazister en tillståndslös demonstration Göteborg härom veckan, och polisen visade sig göra ganska lustiga definitioner av vad som är fascism och […][...]

Byt ut bokstaven r i ordet fara. Med vadå? Bokstaven s. Ingen förintelseförnekare kommer över min tröskel. Jag kommer att be personen dra dit pepparn växer. Troligen säger jag ord med helt annan valör. Izolda lever i Warszawa, blir huvudlöst förälskad i mannen med de tafatta händerna. Livet pågår i Warszawas getto som nazisterna inrättat […][...]

Hur ser man sig bäst omkring i Berlin? Man tar Ringbahn med- eller motsols, föreslår Peo Rask som skrivit en resebok fylld av den här typen av originella tips. Ett annat Berlin är lämplig att ta med sig för den som redan varit flera gånger i Tysklands huvudstad. Här hittar man främst sevärdheter som ligger vid […][...]

I Sveriges Radio P1:s God morgon, världen! konstaterades den 11 september ett uppsving för tyskspråkig 30-talslitteratur. Det har ägt rum till följd av ett förnyat intresse för mellankrigstiden och nazismens utbrott. Franz Werfels En kvinnas blekblå handskrift är den titel som nämns allra först i programmet. Andra omnämnda är Hans Fallada och Stefan Zweig. Den […][...]

Det finns ingen skylt på den byggnad i Uppsala som en gång var Statens rasbiologiska institut. Det skriver Karin Bojs i sin bok Min europeiska familj, så det har fastnat hos mig redan innan jag slår upp Maja Hagermans biografi över institutets grundare och förste chef, Herman Lundborg. Det vill säga, det finns en skylt […][...]

Jessica Schiefauer, mest känd för den fantasifulla och augustprisbelönade Pojkarna, växte upp i Kungälv, nära Kode, och var sjutton år när fjortonårige John Hron i augusti 1995 misshandlades till döds vid en sjö där, av tonåriga gärningsmän med nazistsympatier. Schifauers nya roman, När hundarna kommer, handlar inte specifikt om det mordet men tar sin utgångspunkt […][...]

I skrivande stund går en våg av engagemang över Sverige, för flyktingars rätt att på ett säkert sätt kunna söka trygghet från brutalitet och utsatthet. Det är en politisk samling av ett sällan skådat slag. Det sammanfaller med ett sorts ”nu är det nog!”-statement mot rasism, den råa iskyla som sprider sig över nätet och […][...]

”Jag känner inte igen mitt land.” Minns ni att det hette så när Sverigedemokraterna tog sig in i riksdagen? Det kom som en chock för många att nationalistiska krafter och flyktingmotstånd hade ett så starkt fäste i vårt land. Vårt demokratiska, öppna, välupplysta land. Men denna naiva inställning är inget nytt. Redan under efterkrigstiden skylldes […][...]