Vi vill att det här ska vara klart: Du är inte en av oss. Du är en av oss. Du är inte en av oss. Du är inte en av oss. Du är en av oss. Du är inte en av oss. Du är en av oss. Du är en av oss. Och man vet […][...]

1997 görs ett makabert fynd i källaren under ett sjukhus i Wien. Där finns ett låst utrymme fyllt med likdelar i formalin. Likdelarna kommer från närmare åttahundra barn som ”behandlades” på kliniken Spiegelgrund under andra världskriget. Den ”anatomiska samlingen” har inte minst spelat en viktig roll i en viss doktor Gross karriär. Att Gross själv […][...]

1933 reste Pär Lagerkvist genom Europa. Hans intryck av nazismens och fascismens framfart resulterade i Bödeln, en berättelse om människans förhållande till ondska gestaltat genom bödeln, en figur som genom historien både fruktas och hyllas. Romanen utspelar sig i två olika tidsperioder. Först befinner vi oss på ett medeltida värdshus där bödelns blotta närvaro fyller […][...]

Året är 1947. Sverige är en lydstat till det i kriget segerrika nazistiska Tyskland (numera kallat Germania) som lagt under sig större delen av Östeuropa och Ryssland. Sex radikala och frisinnade författare sitter internerade i den så kallade Kafkapaviljongen på Långholmen i Stockholm. Deras uppdrag är att mot löfte om frigivning skriva litterärt fullödiga bekännelser. […][...]

Året är 1934 och kommissarie Carl Hell blir utsedd att utreda ett brutalt mord som skett vid Anatomiska institutionen i Uppsala. Hell och hans, för tidens, oväntade val av partner, polissyster Maria Gustavsson, kliver burdust in i det akademiska finrummet och mordet visar sig snart vara svårare att utreda än de räknat med. Duon som […][...]

Gult för judar, brunt för romer, lila för Jehovas vittnen, rött för politiska fiender, grönt för kriminella, svart för ”asociala” och rosa för homosexuella. De olika grupperna i nazisternas koncentrationsläger markerades med färgen på trianglar fastsydda på kläderna och avgjorde till stor del deras status och utsatthet i lägren. Grader i helvetet, om man nu […][...]

Amerikanske poeten Charles Reznikoffs diktsamling heter kort och gott Förintelsen. Här är några av de rubriker under vilka han samlar sina dikter: ”Gaskammare och gaslastbilar”, ”Massgravar”, ”Marscher”. De allra flesta läsare har redan färdiga berättelser till dessa rubriker, de vet vad som väntar. Detta är en paradox i vår förståelse av nazisternas Förintelse. Å ena […][...]

Hundratusentals sidor med transkriberade samtal mellan tyska krigsfångar avlyssnade i brittisk och amerikansk fångenskap vid olika tidpunkter under andra världskriget. Det är detta Klondike av källmaterial som mer eller mindre av en tillfällighet hamnade i händerna på historikern Sönke Neitzel efter att ha samlat damm i brittiska och amerikanska riksarkiv i över ett halvt sekel. […][...]

“Jag är dränerad på liv.” Jag fick nyligt ett litet anteckningsblock från min vän och bokbloggarkollega Emeli. Det står “Writers I met and liked” på det svarta omslaget och under tiden jag läser Jessica Kolterjahns roman om Karin Boye tänker jag på hur perfekt detta block passar för att skriva ner citat och tankar under […][...]

De kvinnliga nazistsympatisörer som var författare gjorde till sin uppgift att förmedla den nazistiska ideologin till läsarna, de presumtiva anhängarna, vilka i detta fall huvudsakligen utgjordes av kvinnor. Det är om dessa författare och deras texter som denna studie handlar. När den nazistiska rörelsen växte fram under 20- och 30-talet var den en närmast totalt […][...]