Maggie. Lina. Sloane. Tre amerikanska kvinnor som öppenhjärtigt delar med sig av sina liv, sina drömmar och sina tillkortakommanden. ”Lust” är ordet som betonas på såväl omslag som i recensioner, men lust, är det verkligen rätt ord? Det är där Lisa Taddeo börjat, i alla fall, fast först med mäns lust. ”Deras begär. Detta att […][...]

Jag hade ingen som helst relation till Peter Handke innan han tilldelades årets Nobelpris i litteratur. Hans storhetstid verkar ligga någonstans innan jag föddes eller så, och de senaste månadernas debatt har inte heller gjort mig särskilt sugen på att läsa honom. Ännu en självupptagen gubbe med kontroversiella politiska åsikter? Alltså, jag menar inte att […][...]

När jag föddes existerade inte ordet för det jag var. De kallade mig nymf och utgick ifrån att jag skulle bli som min mor och mina mostrar och mina tusen kusiner. Visst är det en fantastisk inledning? Genast kastas vi in i en romanvärld som är allt annat än diskbänksrealistisk, en värld av nymfer och […][...]

Det finns barndomar och barndomar. I litteraturen finns de överallt. Klassiska teman är frånvarande fäder och onda mödrar. Eller onda fäder och medberoende mödrar. Det speciella med Leonora Christina Skovs autofiktiva roman Den som lever stilla är att föräldrarna verkar ha ingått en pakt. Enad front. Två vuxna mot ett barn som är beroende av […][...]

Simone de Beauvoir befinner sig i Rom när telefonsamtalet kommer om att hennes mor hamnat på sjukhus. Hon har fallit i sin lägenhet i Paris, legat länge på golvet innan hon lyckats få tag i telefonen och ringa på hjälp. Detta scenario har många upplevt och ännu flera går omkring och väntar ofrivilligt på ett […][...]

Finner man inga beröringspunkter med Allt jag har kvar av livet har man beroende på synvinkel levt ett antingen slätstruket eller mycket bekvämt liv. Bokens spanske författare Elvira Lindo är vid sidan av att vara människa alltså författare men också journalist och manusförfattare. Hon har tidigare skrivit barnböcker och introduceras här för en svenskspråkig publik […][...]

Det finns böcker jag börjar läsa och de är som att få en blomknopp i sin hand som sedan under läsningen viker ut sig i ett antal kronblad som vart och ett har något att säga, men tillsammans ändå är en fullt utslagen blomma av värme, kunskap, kärlek, sorg, glädje och livsklokhet. När boken är […][...]

Att ta sig an Madame de Sévignés brev är att kasta sig in i en värld främmande från vår samtida. Samtidigt märker man snabbt att det sena 1600-talets Paris och dess societet inte är så olik vår vad gäller yta, politik, maktkamper, rättegångar, föräldrakärlek, giftermål … ja, all mänsklig strävan och självupptagenhet. I dag har […][...]

I Dvalan får vi möta artonåriga Samuel. Han är en kille på glid som hamnat i fel sällskap och börjat sälja droger åt den synnerligen farliga Igor. Hans frireligiösa mamma Pernilla tampas med den närgångna, slemmiga församlingsprästen och har dessutom tröttnat på sin struliga son, så hon slänger ut honom. Vilse i tillvaron och med […][...]

Skuggan av en dotter (2018) av Elena Ferrante är den tredje och sista romanen i en trilogi om smärtsam kärlek. Dessa tre kortromaner har skrivits före Neapelkvartetten men har först under de två senaste åren översatts till svenska. Universitetsläraren Leda reser från Florens till havet i Syditalien, hyr en lägenhet och tänker sig att tillbringa […][...]