I ett alternativt, eller potentiellt framtida, samhälle har vetenskapen äntligen rått bot på biologins grundläggande ojämlikhet mellan män och kvinnor: kvinnor bär inte längre barnen i sina kroppar och knyts till dem genom amning när barnet är fött, utan foster planteras i konstgjorda livkapslar utanför kroppen. När de fötts kan de sedan, tack vare mjölkinjektioner […][...]

Är det möjligt att vara både mamma och författare? Är det möjligt att skriva om man inte är redo att offra allt, inklusive sitt eget barn? Det är frågor som Olga Ravn försöker reda ut i denna autofiktiva, formvrängande redogörelse för tiden efter att precis ha blivit mamma. Jaget, Olga, är orolig och har ångest […][...]

Det började med att vi fick råttor. Jag var tolv och mina föräldrar var odödliga. De såg inte råttorna som ett tecken på något. Råttorna sprang bara omkring bakom socklarna i vårt kök varje natt. De hade gnagt sig in genom glasullen under fasaden, och nu sprang de omkring inne där kökslådorna slutade. Man hörde […][...]

En kvinna blir tillfrågad att föda sin väninnas barn. Strax därpå dyker pojken upp: den nittonåriga pojkvännen till kvinnan, pojken som gick bort för så många år sedan. Hur kan han finnas igen? Magnificat handlar om dåtid och nutid: om livet som var högst upp i norra Sverige, om livet som är längs Paris ändlösa […][...]

Hur många kvinnliga debutanter går det på en manlig nuförtiden? Jag har inte kollat statistiken eller räknat, det är mest en känsla att det är de unga kvinnorna som tar över bokbranschen. Äntligen, tycker jag! Det flesta läsare är kvinnor, så det är bra om det är fler kvinnor än män som skriver. Kvinnor har […][...]

Emily Carroll är en kanadensisk serietecknare och illustratör som ofta gestaltar skräck i olika former. Runt Halloween 2010 blev hennes webcomic His Face All Red viral och sedan dess har hennes berättelser och böcker vunnit flera priser – men för mig är det den webb-baserade berättelsen Margot’s Room som fortsatt att vara hennes starkaste. Första […][...]

Koko Hubara, som tidigare skrivit essäsamlingen Bruna flickor, romandebuterar intensivt, men något svajigt med Bechi där vi får följa den unga finländskan Bechi som försöker få färdigt sin avhandling. Vi får också – kanske framför allt – följa Bechis mamma Shoshana som mer eller mindre flydde sin jemenitiska judiska släkt för ett annat liv, och […][...]

Elizabeth Taylor-look-aliken Agnes Bain är den snyggaste och mest glamorösa mamman i Glasgow, åtminstone enligt sonen Shuggie, även om pälsen och klackskorna är införskaffade på postorder på kredit. Hårsvallet är hårdsprejat och läppstiftet på plats också till vardags. Som pricken över i har hon låtit dra ut alla sina tänder och fått ett bländande (om […][...]

Samma dag som Bärarna, en framtidsroman om ett samhälle präglat av en hemsk pandemi, släpptes i höstas, testade författaren Jessica Schiefauer positivt för covid19. Jag tror att det är det som i medievärlden kallas en hook, en krok att fånga läsarnas intresse på. Visst är det ett sammanträffande, fast om covid och smittan i Bärarna […][...]

den första natten med vårt barn, den första natten någonsin, kändes det som Jag blir ställd av det allmänmänskliga i början av Cecilie Linds diktsamling Mitt barn. När jag själv fick barn för ett och ett halvt år sen var det precis såhär det kändes. Det stora Efter Förlossningen var så stort att allt som […][...]