Det är så lätt att romantisera. Åtminstone jag är väldigt bra på det. Och det är inte bara min egen tillvaro, så som den skulle kunna vara, eller så som den förhoppningsvis kommer att bli, som jag romantiserar. Nej, det är faktiskt det mesta. Hur illa saker än varit och hur mycket jag än vantrivts […][...]

Det känns nästan lite exotiskt när jag slår upp Carl-Johan Malmbergs M. Möten med Mahler, Melville, Duras och och minnets atleter och bläddrar bland essäerna. Här finns minnesteckningar över konstnärer, djupanalyser av filmer, inträngande författarporträtt och en hel avdelning essäer om Gustav Mahler – men inte en enda text om populärkultur. Inte en amerikansk tv-serie […][...]

Då och då listar tidskrifter och sajter kultböcker. Vad som är en kultbok råder det kanske något delade meningar om, men begreppet kommer ju från den religiösa världen så någon form av dyrkan är definitivt inblandad. En kultbok måste förstås uppskattas av ganska många, men den får heller inte vara alltför ”mainstream”, alltför bred och […][...]

På bordet står en dubbel Bourbon och en svart Pilsen. Mycket mer än så vet vi egentligen inte om det mystiska paret. De småpratar en del, are you going away again captain?, men sitter mestadels tysta och betraktar varandra. Det vilar något outsägligt över deras relation, något som varken kan sägas eller skrivas. Det ligger […][...]

”En bok skrivs alltid under hotet om de tusen åren” skriver Bodil Malmsten i inledningen till sin bok och jag förstår precis vad hon menar. Inte för att jag har skrivit någon bok men skrivkramp har jag haft. Skrivkramp får man för att man tänker på de tusen åren, för att man börjar fråga sig […][...]

Smärtan är skriven utifrån Marguerite Duras anteckningsböcker under andra världskriget. I en rad, några längre och några kortare berättelser skildrar hon människors framförallt själsliga situation i Paris under kriget och i dess eftersvallningar. I förordet skrivet av Astrid Söderbergh Widding, står att kriget och barndomen är tätt sammanflätade hos Duras. Duras såg kriget och barndomen […][...]

Redan i första kapitlet återberättas en nyckelscen, där Lol V. Stein under en hel natt står som förstenad i kasinots balsal och iakttar hur Michael Richardson, mannen hon är förlovad med, dansar och låter sig uppslukas helt av den ömsesidiga attraktionen till en annan kvinna. Det är en slags smärtpunkt som sedan återkommer i texten […][...]

Under en vistelse i Skara 2004 sträckläste jag den litteräre mångsysslaren Kristoffer Leandoers bok om Marcel Proust, Jag. Du. Vi. – En bok om Proust (ellerströms, 1998), på ett kafé och blev imponerad. Det var med denna bok i bakhuvudet, och med stor förväntan, jag nyligen läste Huset som Proust byggde – 200 års fransk […][...]

Som kontrast till dokumentation av tyska nazirörelsens hetsjakt mot pojkars bögpraxis i Wandervogelgrupperna, är det hälsosamt att läsa Marguerite Duras självbiografiska roman om kärleken och den rena råa oförfalskade sexualiteten mellan en ännu icke 15-årig flicka och en dubbelt så gammal man, Älskaren Från Norra Kina. I denna passionshistoria från 1930-talet berättas om sensualismen i […][...]

En kvinna är på bilsemester i Spanien med sin man, dotter och en väninna när ett oväder bryter ut och de tvingas övernatta på ett överfullt hotell i en landsortsstad. I staden är en man på flykt efter att i vredesmod ha skjutit ihjäl sin unga hustru och hennes älskare. Polisen patrullerar och det sägs […][...]