De måste lämna skogen, berättaren Maria och hennes bror Bror. Skogen där de alltid bott, som de alltid skött, som de känner varje vrå av. Som deras föräldrar skötte innan dem. Skogen som de, som så många andra som bor i eller rör sig i en skog, tänker på som sin. Men de äger den […][...]

Systrarna Brontë bor på en hed i England med övriga familjen som består av två män, två hundar och två hushållerskor. En av dessa är Erin som är en sorts arbetarklassversion av Virginia Woolfs Judith Shakespeare – den fiktiva systern till William som på grund av sitt kön inte skulle kunnat nå hälften av sin […][...]

Visst. Det har hänt mycket. Det är till exempel inte olagligt med homosexuella förbindelser (sedan 1944). Inte heller betraktas homosexualitet som en sjukdom (sedan 1979). Äktenskap mellan homosexuella räknas sedan ett par år som likvärdiga med heterosexuellas, och så vidare. Så det går väl framåt? Knappast av sig självt. Och inte självklart. Aldrig någonsin självklart. […][...]

Man måste hela tiden framåt, och hela tiden måste man lösa sitt eget mysterium. Mellan de vinterblå pärmarna i Margareta Lindholms nya roman Jag går över det frusna gräset utspelas flera mysterier. Saga har fått lämna mentalsjukhuset och blir inackorderad i en prästgård. Men varför har hon varit på sjukhus? Och vem är Tistel som […][...]