Jag har läst en hel del självbiografiska (eller förment självbiografiska) serier på senare tid och ja, det är en viss estetik förknippad med det. En viss, väldigt avskalad tecknarstil, enkla symboler, väldigt ofta väldigt mycket monotoni: sida efter sida med lika stora rutor, ruta efter ruta med två motställda figurer som bara pratar. Det är […][...]

Bland den skrivande människans alla uppdrag är ett av de viktigaste att synliggöra sin egen makt. Den som skriver är ett subjekt. Hen brukar våld inte bara på sin fysiska omgivning utan också på kroppar, mänskliga viljor och längtan. I den skrivande akten sätts alla de yttre skikten i gungning. Den sociala fernissan av liv […][...]

Det är bara tisdag och två 10-poängare har redan recenserats! I går skrev Oscar om Pojken som fann en ny färg och jämförde läsupplevelsen med favoritromanen Vägen. Idag skriver jag om Jessica Kolterjahns fantastiska bok om Karin Boyes tid i Berlin. Den utspelar i början av trettiotalet när nazismen fick fler och fler anhängare. Boye såg med […][...]

Fredagen den 14 september. Det är mer än fullsatt på Stadsbiblioteket i Malmö och jag är glad att jag kom hela en och en halv timma innan beräknad start. Vi skämtade trots allt om att vi skulle tälta utanför. Fyra platser har jag paxat och paniken börjar stegra sig när kvinnan framför mig sätter sig […][...]

Att börja läsa Kristian Lundbergs diktsvit Min kropp lyser vit är som läsa Och allt ska vara kärlek eller Yarden igen. Men på ett annat sätt. Renare, lugnare. Här har det mesta av världen utanför skrapats bort och nu är det bara rummet, kroppen, kärleken, Hon, kvar. Kanske också Kristus och de döda. Jag tror […][...]

I en morgonsoffa för inte så länge sedan pratade Jessika Gedin i rollen som J D Salinger-expert om hans Räddaren i nöden. Trots sin expertroll avslöjar hon att själva boken ändå bara lästs en gång och det för mycket länge sedan. Orsaken var att inte riskera att förstöra den ursprungliga läsupplevelsen, att en till läsning […][...]

Efter den uppmärksammade boken Yarden hette det att Kristian Lundberg hade gjort en klassresa nedåt. Att han hade klättrat för att sedan falla och återvända till den klass han en gång föddes in i. Men i Och allt ska vara kärlek skriver Kristian Lundberg om en annan sorts resa: Det är där det börjar, tror […][...]

För lite mer än en vecka sen stod jag med harhjärta inne på Söderbokhandeln och väntade på att Kristian Lundberg skulle signera mitt exemplar av Yarden. Då, i onsdags förra veckan, hade Och allt ska vara kärlek inte kommit ut än. Vi satt kring borden med böcker. Kristian Lundberg satt i skyltfönstret och sa att […][...]

Stanza är en litteraturscen som huserar på Inkonst i Malmö några torsdagar om året. Förslagsvis en gång i månaden, men den senaste tiden har det varit lite varierande. Scenen har funnits sedan 2002. Per Bergström och Thomas Andersson, som är männen bakom Stanza, driver även Rámus förlag. ”Ett rum där den etablerade litteraturen kan få […][...]

Detta är en bok om det som vi inte såg, en bok om det som är för sent att uppleva. Det är en bok om vardagens ögonblick. Författarna vill få läsaren att uppmärksamma vardagens poesi. Skönheten i den dimmiga länsvägen 928, ljusspeglingarna på en husfasad i Malmö. Eller absurditeten i den översnöade studsmattan. Eller i […][...]