Inser att det är svårt att recensera poesi för att det känns så viktigt att göra språket och stilen rättvisa. Därför kommer jag att använda många citat från boken så att ni får en känsla av författarens språk, som jag tycker väldigt mycket om. Författarens språk är vackert och målande och det känns som om […][...]

Kramabstinens : skramlad scenpoesi, den rasslar ner på min hallmatta och visst hade jag hellre sett scenpoeten Louise Halvarsson läsa sin poesi live irl på en scen men det här fungerar också. Diktsamlingen börjar med en dedikation: ”till alla som behöver en kram”. Dikterna är konkreta och direkta som ju scenpoesi ofta är. Hela samlingen […][...]

Clarys krig utspelar sig i en svensk bruksort, börjar när andra världskriget bryter ut 1939 och slutar när kriget är över 1945. Men det verkliga kriget pågår mellan Clary och hennes make Bruno. Mellan Clary och ett mansdominerat samhälle där kvinnor ska vara underordnade sin make. För så står det i bibeln. Romanen är en […][...]

Amanda lämnar hemorten Nässjö och drar till Brighton för att leva livet med barndomskompisen Kim och hennes punkpolare. Hon ser fram emot sitt nya liv och att bo med Kim, men väl framme blir såklart ingenting som hon tänkt sig. Kim drar sig undan och försvinner till slut helt. Nu måste Amanda försöka hitta sin […][...]

Diktsamlingen Hejdå tonårsångest – 35 dikter innan 35 är Louise Halvardssons berättelse om någon som går från barn till vuxen. Eller något. Definitionerna är oklara, och verkligheten gör inte saken bättre: en av dikterna nämner motsägelsen i fertilitetens tidiga intåg i ett barns kropp. Man är vuxen i ett avseende, barn i alla andra. Det […][...]

Brombergs har gett ut antologin Blå Blixt sedan 2012 för att enligt dem själva ”ge plats åt nya poetiska röster”. Men 2014 blev det ingen antologi: bidragen höll tydligen inte tillräckligt hög kvalité. Snobberi, tänkte jag då. De tidigare antologierna har lämnat mig hyfsat likgiltig även om det förstås funnits en del glänsande undantag bland […][...]

Det finns olika sätt att hantera sina livskriser. När Louise Halvardsson insåg att hon förmodligen hamnat i en 30-årskris tog hon ett ganska radikalt helhetsgrepp om situationen och beslöt sig för att under trettio veckor leva som gäst i trettio olika personers vardag för att undersöka olika alternativa livsval och sätt att leva. För Halvardsson […][...]

Författaren, en 40-årig man, har antingen snott en 16-årig tjejs dagbok eller så är han helt enkelt en superskicklig ordkonstnär. Jag fascineras över dagboksskrivaren Linnea som lär mig många nya uttryck: gizmo, mongul, knast. Ord som inte går att översätta, en måste kliva in i Linneas universum – eller källarhål för att förstå. Tonårsångesten är […][...]

foto: Fotoakuten. Fyrtiofem minuter. Så länge gick jag runt i Hamrelius bokhandel senast jag var där. Bokhandlar är verkligen platser att fastna på. Sällan finns det något överhängande tvång att köpa något, jag upplever oftast att jag kan ta min tid utan att bli stressad. Till skillnad från de flesta andra butiker. Och till skillnad […][...]

Bokmässan är mer än böckerna. Det handlar om de möten som böcker bygger. Författare, läsare och samtalen som uppstår. I år var jag mer luttrad. Samtidigt som jag med åren blivit mer förberedd på vad som väntar i mässhallen har jag blivit mer öppen och mottaglig i gyttret. Sållat och läst av både golvet samt […][...]