Det är en dröm eller en mardröm eller kanske flera. Det är en saga där det lyckliga slutet inte är något lyckligt slut men kanske en början. Det är skönlitteratur men egentligen är det en självbiografi. Jag önskar att jag kunde berätta allt om fabriken. Det kan jag inte längre. Snart minns jag inte längre […][...]

Idag tillkännagavs de nominerade till årets Augustpris – sex nominerade vardera i tre genrer. Vilka som blir vinnarna får vi veta på Augustgalan den 28:e november. Nominerade är: Till årets svenska skönlitterära bok – Aftonland av Therese Bohman, djupa kärlek ingen av Ann Jäderlund, Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård, En dramatikers dagbok 20132015 […][...]

”Ja, det är väl snyggt men det är så… tråkigt och intetsägande.” Så tänker jag till en början när jag läser Linda Boström Knausgårds Välkommen till Amerika och så har jag tänkt när jag läst hennes tidigare böcker. Det är snyggt, välformulerat och välkalkylerat och berör mig inte ett skvatt och jag är en sådan […][...]

Det händer kanske extra ofta på sommaren att jag förälskar mig i böcker. Kanske är det värmen som gör det, kanske det tillåtande ljuset. Men allra mest tror jag det handlar om tempot. Stillsamheten som alltid kommer, oavsett om jag arbetar eller har möjlighet att vara ledig. Den som låter mig läsa, stanna upp och […][...]

Det är september 2009, Min kamp har börjat komma ut i Norge och över en natt har Karl Ove blivit skandalförfattare. Släktingar hotar dra honom inför rätta och kallar honom och hans mor varje namn man kan tänka sig, jävla bortskämda märkvärdiga författare som inte fattar vad det verkliga livet är, medan hans författarkollegor hyllar […][...]

Veckobrevet är sent, liksom solen som idag värmde sommarlikt, vägrade anpassa sig till kalendern. Jag gick en promenad i Västra hamnen och såg på båtarna som låg där och guppade, hörde byggarbetarna ge varandra order, mötte en man som drog en resväska, allra längst ut på kajkanten för där lät hjulen minst. Vi är nu […][...]

Allt blev tyst. Jag tittade ut på det vita utanför fönstret. Alla orden hon sagt slog mig. Så många ord för ingenting, tänkte jag. Snön var vacker, kom tanken till mig. Allt vitt. Jag tänkte att jag kunde säga det. På försök. - Snön är vacker. Det sociala sa ingenting åt det. Hon sa i […][...]

Det finns en stor trygghet i att läsa om andra människors ångest. Och då menar jag det inte på det självhävdande viset av att trampa på dem som är under en. Utan på det helande sättet, att genom igenkänning skapar vi medmänskliga band emellan oss. Linda Boström Knausgårds noveller balanserar mellan desperation och lugn i […][...]