I flera engelskspråkiga länder nöjer man sig inte med en enskild kvinnodag, 8:e mars, utan firar hela mars en kvinnohistorisk månad. Värt att ta efter, tycker vi, och samlar historiska kvinnor från dåtid och närtid. Mycket nöje! Barbro Hedvall: Vår rättmätiga plats Kvinnlig rösträtt i Sverige motarbetades fram till våren 1919 ”Sådana här böcker, som […][...]

Lizzy Frost har allt hon borde önska sig. Ett gott hem, ett bra jobb på kontor, en arbetsgivare som till och med uppmuntrar henne att lära sig stenografera. Hon har äntligen sparat ihop pengar till en begagnad cykel och kan ta sig till kursen, men hur det är så kommer hon på avvägar. I väntan […][...]

I stick- och virkmönsterboken Sticka och virka vackra sjalar, mössor, sockor och vantar av Jenny Alderbrant och Kamilla Alderbrant får man först läsa om familjetraditionen med handarbete. Både farmor och mormor var händiga kvinnor och stickade och virkade till sina barnbarn. Jenny Alderbrant började göra egna stickmönster i början av 2010-talet. Efter två stickböcker och […][...]

Jag erkänner. Jag är kass på kvinnliga tonsättare. Ett par av mina bekanta är mycket aktiva i KVAST (Kvinnlig Anhopning Av Svenska Tonsättare) men själv fortsätter jag glatt sjunga samma gamla Bach-Brahms-Händel-Mozart och andra mäns alster om det inte dyker upp något enstaka stycke i min kyrkokör. Å andra sidan – när jag för ett […][...]

Kvinnor och äppelträd börjar med berättelsen om mor Sofi med det krusiga håret. Utsliten efter femton barnafödslar badar hon varje fredag med sin väninna Fredrika i en gammal badstuga i ett Fattigsverige på 1800-talet. Till den åldriga, brocksjuka “förskinnsbonden” och hela byns förtret. Hon drömmer om något för sig själv; att få tvätta smutsen av […][...]

Romanen Överstinnan av Rosa Liksom är översatt från meän kieli av Janina Orlov. Bara det är en bedrift – att få denna mustiga historia och dito språk översatt till svenska. Orlov är verkligen en som kan detta med finska och svenska och dess varianter. Här berättar en gammal kvinna i ett rasande tempo om hela […][...]

Det finns barndomar och barndomar. I litteraturen finns de överallt. Klassiska teman är frånvarande fäder och onda mödrar. Eller onda fäder och medberoende mödrar. Det speciella med Leonora Christina Skovs autofiktiva roman Den som lever stilla är att föräldrarna verkar ha ingått en pakt. Enad front. Två vuxna mot ett barn som är beroende av […][...]

Huvudpersonen Moa på några och tjugo i romanen Jag ska egentligen inte prata om det här jobbar på ett underbemannat vårdhem i Stockholmstrakten. Moa skriver och drömmer fortfarande om teater och böcker. Under tiden jobbar hon för brödfödan. En kvinnodominerad arbetsplats med stress och press och stort ansvar över liv och död bland allehanda ”klienter”: […][...]

En 17-årig flicka i Rom. Ett slitet, trött föräldrapar. Modern orkar knappt släpa sig uppför för trapporna till den sjabbiga lägenheten efter arbetsdagen. Fadern sitter mest hemma hela dagarna och filar på bysantiska fågelburar som han pratar om att sälja. Enrica går en sekreterarutbildning men orkar inte riktigt varje dag. Istället råkar hon rikemanssonen Cesare. […][...]

Det är inte den första boken som kommer ur #Metoo och garanterat inte den sista men utan att vara en partsinlaga är det nog den som befinner sig mest mitt i, genom sitt användande av konkreta citat från de olika anonyma uppropen. Här blir de till en del av genren vittneslitteratur och det litterära temat […][...]