När man är död är man sannerligen död och skiter i hur ledsen man var medan man gick omkring här på jorden och såg dum ut. (Ur slutdikten i ”Hundstunden” av Kristina Lugn) Kristina Lugn är död men hon kommer samtidigt alltid att finnas. I höstas var jag på författarsamtal kring boken ”Alla kan dö” […][...]

Malte Perssons nya diktsamling har ett militärgrönt omslag med gula generalstjärnor. Är detta beredskapspoesi? Möjligen, här finns ett samlande tema som kan beskrivas som diktens öde i vår tid. Det hela börjar vemodigt. En gång fanns poesin och den finns kvar i skrevor här och där. Som regnvatten i kaffekoppar glömda på verandan. Den dyker […][...]

Författaren som kändis är en direkt uppföljning till Fenomenet Ranelid som behandlar Björn Ranelids författarskap. Den här boken breddar perspektivet lite och koncentrerar sig på ytterligare fyra författare: Kristina Lugn, Horace Engdal, Selma Lagerlöf och Jan Guillou (förutom Björn Ranelid). Lite vid sidan av får även den nyligen avhoppade programledaren för SVT:s litteraturprogram Babel, Daniel […][...]

- När du slog igenom som författare omnämndes du ofta som poetiskt underbarn. Hur hanterade du det? Är det något du fortfarande bär med dig? - Nja, man är ju inte direkt underbarn när man är 42, så det tänker jag nog inte så mycket på. - Kristina Lugn skrev i en gammal recension av […][...]

Eva-Stina Byggmästar är en rättvist hyllad samtidspoet. Hennes genomsensuella språk är unikt. Mitt kriterium för oundgänglig litteratur är att dess verklighetsbild förmår lägga sig över min egen – dubbelexponering. Sådan litteratur främmandegör en själv i relation till världen, och man känner sig lite mindre isolerad. Man ser Beckett-scener, hör Hemingway-dialoger, gråter Achmatova-tårar (kanske inte så […][...]

Erik Beckman (1935–1995) är kanske Sveriges författarmotsvarighet till David Beckham. Ingen kan skruva texten som han! Många av dagens språkmaterialistiska författare har gått i hans skola. Malte Persson, tillika sekreterare i Erik Beckman-sällskapet har i Alla är vi stora romaner samlat artiklar skrivna av – som det verkar – en allt mer omhuldad Erik Beckman. […][...]

Nu är det klart vilka som ska fylla de två tomma stolarna i Svenska Akademien. På stol 8 ersätts poeten Östen Sjöstrand av poeten och litteraturforskaren Jesper Svenbro. Stol 14 intas efter författaren Lars Gyllensten av dramatikern och poeten Kristina Lugn. De nya ledamöterna inträder i Akademien vid en högtidssammankomst den 20 december. De kommer […][...]

Så kommer den då, den mastiga utgåvan med Åkessons poesi. Lite skämtsamt skulle man möjligtvis kunna dra en parallell till ett visst sortiment av vin. Säg att den här bokutgåvan är den svenska poesins Tetrapak, då är den alltså mycket prisvärd, det vill säga – för den som kan klara sig förutan den där riktiga […][...]

Vad vi kommit att kalla odyssé är äventyrets postludium. Det är vår hjältes långa väg hem till balans och trygghet efter fullgjort klimax, lastad med tunga bördor av förluster, segrar och nederlag, tunga lärdomar och ömmande erfarenheter. Vad världen beträffar är han meningslös eftersom hans hjältedåd redan är utförda. För honom återstår resan hem till […][...]

I Sverige har vi blivit bortskämda med författare som skickligt låter sitt språk spegla innehåll och karaktärer i sina böcker; språket har blivit en allt viktigare del i gestaltningen. Bland många andra kan man räkna upp Jonas Hassen Khemiri, Nikanor Teratologen, Lotta Lotass, Marjaneh Bakhtiari, Gabriella Håkansson som exempel. Inom dramatiken Lars Norén, Stig Larsson […][...]