Klickar man sig fram till förlaget Epix hemsida kan man läsa att de har en utgivning som består av ”världens bästa vuxenserier”. Det är ett djärvt uttalande, men ser man över deras katalog finner man att det finns en stor sanningshalt i deras slogan. I synnerhet om man tittar under fliken ”Nyheter” och ser att […][...]

På ett ställe i Dexter Filkins reportagebok från Irak-kriget, Krig utan slut, listar Filkins olika grupper som tagit på sig ansvaret för attentat i landet under ett halvår 2005. De är 103 stycken. Det Irak som möter marinkårssoldaterna i Evan Wrights Generation kill under den amerikanska invasionen våren 2003 ser lite annorlunda ut. Här finns […][...]

De riktigt bra reportagen kan fånga en enda berättelse, ett personligt öde, ett litet stråk av någonting större. Krig utan slut är fylld av sådana reportage. Det är en reportagebok med örat mot marken. Dexter Filkins, utrikeskorrespondent för New York Times, har följt kriget mot terrorismen i Afghanistan och Irak sedan 1998, Krig utan slut […][...]

Laura Macdissi landar i Bagdad i maj 2005. Hon har kommit på uppdrag av FN och landar mitt i kaosets Irak. Genom sitt arbetet på FN:s informationsavdelning får hon en unik inblick i den irakiska politiken och inser snart att inte ens FN:s personal i Bagdad är immuna mot den sekteristiska propaganda som snabbt blivit […][...]

Fascinationen över Vietnamkriget har alltid varit stor. Mycket på grund av att det kom att bli ett av de första krigen som utspelades på tv samt att USA, trots sitt militära övertag, fick på nöten rejält. Mitt eget lilla intresse för detta hemska krig kan säkert skyllas en del på John Rambo. Många är nog […][...]

I en tid då självutlämnande texter mer och mer verkar handla om att redogöra för varenda detalj av sitt liv – från vilken fil man åt till frukost på morgonen till vilket läppstift brunhåriga tjejer med gröngrå ögon helst borde använda för att framhäva sina naturliga färger, vidare till vilken ångest det innebär att vara […][...]

gråa sjok, dimma, beslöjat, lera, gyttja, hål, flisor, kött, lukt, lukt; att gå i en öken av lera och hål, hål i ögon hål i moln fåglar i himlen; svarta projektiler; en depression av slöjor som drar över ingenmansland och himlarna som skiftar i rött, rött kött och hål, hål, hål skjuter hål överallt hål, […][...]

Berättelsen om den tolvårige Ishmaels tid som barnsoldat i Sierra Leone känns som en nyhetsuppläsning. Detta gör sig gällande på två plan. Språkets vardaglighet går mellan händelser och minnen med en jämn ström som påminner om en så kallad överbollning i nyhetssändningar. Det är till viss del en barndomsskildring som vem som helst kan relatera […][...]

Åsne Seierstad har skrivit en bok om Tjetjenien och om vad krig gör med människor. Redan som 24-åring rapporterar hon från Ryssland när kriget bryter ut, och när hon blir frustrerad av den motsägelsefulla nyhetsrapporteringen bestämmer hon sig för att själv åka till Tjetjenien för att kunna skriva om vad som verkligen händer. 10 år […][...]

Smärtan är skriven utifrån Marguerite Duras anteckningsböcker under andra världskriget. I en rad, några längre och några kortare berättelser skildrar hon människors framförallt själsliga situation i Paris under kriget och i dess eftersvallningar. I förordet skrivet av Astrid Söderbergh Widding, står att kriget och barndomen är tätt sammanflätade hos Duras. Duras såg kriget och barndomen […][...]