Patroklos föds som son till en kung. Redan som nioåring får han följa med till kung Tyndareos hov för att, precis som alla andra män av börd i de grekiska örikena, anhålla om hans vackra dotter Helenas hand. Efter ett förslag från en viss Odysseus bestäms det att Helena själv ska välja sin trolovade och […][...]

I den förra romanen Dagboken jag aldrig skrev fick vår huvudperson ett uppdrag av sin tjugotvååriga dotter att föra dagbok i ett år. En dagbok som skulle berätta om hur det är att vara medelålders och som dottern dessutom glatt meddelar att hon sedan tänker lägga rabarber på. Det som var bokens behållning var hur […][...]

Åh, vad jag kan bli galen av franska författare! Den där lättheten som gör att de mest fruktansvärda händelser kan serveras med vackra ord och någon lätt kladdig livsvisdom. Tragedi på tragedi och ändå en marängtårta med mogen kärlek som kompensation för Gud-vet-allt. Men parallellt med den där frustrationen vill jag bara läsa vidare och […][...]

Personligen tycker jag inte att frågan om det är ”moraliskt riktigt” att ha en älskare för att stå ut med mannen man är gift med, är hälften så intressant som varför hon måste stå ut. Jag undrade hela tiden varför i herrans namn Karolina ens vill vara gift med en karl som inte verkar bry […][...]

De 23 x 2 personporträtten i Historiska kärlekspar: passion och skandaler genom 2000 år av Sara Griberg är kronologiskt ordnade. Första paret ut är den egyptiska drottningen Kleopatra och den romerske fältherren Marcus Antonius. Medan prins Charles och Lady Diana sätter punkt för denna bok som rymmer allt från stormande passioner till resonemangsäktenskap och politiska […][...]

Det börjar som en lek: dikter ska inte vara vuxna dikterna ska vara kortväxta som växter eller som barn oansvariga spontana väsen ska dikterna vara, de ska prata strunt, skrika och bära sig åt eller mumla uttrycksfullt för sig själva men aldrig vara vuxna Geir Gulliksens diktbok Vuxna dikter är indelad i de tre delarna […][...]

Första kapitlet är vedervärdigt. Det tränger sig på och gör ont att läsa. Ozzie, 14 år, utsätts för övergrepp av den ende grannen som fortfarande pratar med honom och det är vidrigt att läsa. Det är tufft för Ozzie att växa upp i Vresta, där alla vet allt om alla, och det alla ”vet” om […][...]

Truthfully I like to think of M as a girl I met when she was fourteen. That didn’t actually happen, but here, at least, I’d like to imagine it did. We met when we were fourteen in a junior high classroom. It was biology class, as I recall. Something about ammonites and coelacanths. She was […][...]

Den här ömma och brutalt roliga nya roman sätter fingret på vad det innebär att bli förälskad i bästa möjliga person – någon som kanske inte alls är precis som du. Det är mer än tio år sedan jag läste High Fidelity. Jag minns att jag gillade den, och det är med den som måttstock […][...]

När jag först plockar upp Jodi Taylors Tiden väntar inte på någon vet jag egentligen ingenting om romanen, författaren eller St Mary’s historiska forskningsinstitut. Jag tycker mest att omslaget ser lite sådär trivsamt gotiskt ut. Fast vid närmare granskning är det inte fladdermöss som avtecknar sig mot den djupblå natthimlen, utan pteranodoner. Kritaperiodens stora flygödlor. […][...]