Utgiven | 2022 |
---|---|
ISBN | 9789137501154 |
Sidor | 303 |
Orginaltitel | Just Like You |
Översättare | Linda Skugge |
Först utgiven | 2020 |
Den här ömma och brutalt roliga nya roman sätter fingret på vad det innebär att bli förälskad i bästa möjliga person – någon som kanske inte alls är precis som du.
Det är mer än tio år sedan jag läste High Fidelity. Jag minns att jag gillade den, och det är med den som måttstock jag placerar mina förväntningar på Precis som du. En lagom underhållande, mysig roman med rapp dialog, en meet-cute och lite romantik.
Lucy är nyskild, har två barn och bor i ett fint medelklassområde i norra London. Joseph är 22, bor hos sin mamma och har flera jobb och ett musikintresse som han hoppas ska bli något. På lördagar jobbar han vid disken hos den lokala slaktaren där Lucy köper sitt kött.
Det börjar med att Lucy anställer Joseph som barnvakt. Kemin mellan dem är påtaglig, och snart börjar de dejta. Eller, dejta är fel ord – de börjar ligga med varandra och kolla på Sopranos tillsammans. Relationen inleds i hemmets trygga vrå, utom synhåll för omgivningens dömande blickar.
120 sidor in är jag mest obekväm. Det är, som ungdomarna säger idag, rätt cringe. Hornby har tagit ett tema som kan ses som kontroversiellt – en romans med stor åldersskillnad och med två personer från olika samhällsskikt: en vit medelålders medelklass-kvinna och en svart tjugotvåårig arbetarklass-man. Rent krasst så känns det hela mest som en vit medelklassmans försök att vara ”woke”.
Jag uppskattar ändå ansatsen. Jag tycker det är bra att aktuella samhällsfrågor som klass och kön vävs in i litteraturen och problematiseras, i synnerhet av vita, manliga författare. I det här fallet känns det dock som att Hornby fått en skoluppgift att skriva en berättelse som innehåller en analys kring socioekonomiska skillnader, rasism och politik. Han checkar alla boxar för godkänt, men det saknas djup och komplexitet, både i karaktärerna och i analysen.
Precis som du utspelar sig 2016 och refererar till omröstningen kring Brexit som ett sätt att både skapa kontext och förankra romanen i nutid. Diskussioner kring hur karaktärerna tänkt rösta och varför illustrerar deras olika positioner i samhällsskikten. Jag är inte britt så jag kanske inte bör yttra mig, men jag har lika lite lust att läsa om Brexit som jag har att läsa om Covid-19 i skönlitteraturen. Det känns too soon.
Jag erkänner att jag är notoriskt petig när det kommer till stavning. Ett par stavfel är acceptabelt, det hör till det normala. Men här hajar jag till ett flertal gånger av bokstäver som saknas och ord som är felplacerade. I kapitlet där Lucy träffar Josephs mamma stavas mrs Campbell växelvis som mrs Champbell. Scenen innehåller bara de två, men det skapar ändå förvirring. Sammantaget ger det mig en känsla av att översättningen skett i all hast. Jag har svårt att hänga med i vem som säger vad i dialogerna, reagerar på ordval och förstår kanske 60% av deras sms-konversationer. Det ger tyvärr ett slarvigt intryck som sänker betyget.
Kanske är jag för hård, kanske inte. Jag tycker inte att den här boken levererar vad den utlovar. Den är tyvärr varken rolig eller öm.
Publicerad: 2022-05-18 00:00 / Uppdaterad: 2022-05-17 19:42
Inga kommentarer ännu
Kommentera