När jag läser om Jonatans död sitter jag bland folk, på ett tåg, men det spelar ingen roll. Jag börjar gråta ändå. Det är något med skolfrökens minnesord i tidningen som är så outhärdligt. Och att vi redan här, på sidan 16, känner i märg och ben hur mycket Jonatan betyder för huvudpersonen Skorpan. Skorpan, […][...]

Bullerbyn. Drömmen om det Sverige som en gång fanns, ett nostalgins centrum i svenska hjärtan, svenska själar. Nanna Johansson gjorde en så bra satir på det för ett par år sedan, hur gräset var grönare och stugorna rödare förr, och så är det i Bullerbyn. Somrarna är somrigare och jularna juligare. Utsnitten ur livet på […][...]

”Har jag bestämt att mitt barn ska heta Ronja, så blir det en Ronja!” Det är en ovädersnatt när Ronja kommer till världen. Vildvittrorna kastar sig som pilar genom luften, skriker och skränar, värre än annars. En blixt slår ner till och med, och Mattisborgen rämnar i två delar. Något som kommer att sätta sin […][...]

Rasmus var väl inte latare än andra nioåringar. Han hade bara en för hans ålder naturlig motvilja mot allt, som hindrade honom från att klättra i träd eller bada i ån eller bilda rövarband med de andra pojkarna och ligga i försåt bakom potatiskällaren, när någon av flickorna kom för att hämta potatis. Han tyckte […][...]

Hon var utvald. Hon tänkte på det hela tiden då hon gick. Som ett mantra, som en bön. Jag är utvald. Hon tänkte på det och på att hålla takten. Inte komma efter, inte störa processionen. Ett steg i taget. Uppåt, uppåt. Brant över det höga berget. Luften var kylig och krispig och blev allt […][...]

Den vita stenen är Fias tröstesten. Fias liv är inte så enkelt. Hon har inga vänner och bor tillsammans med sin mamma hos häradshövdingen. Där är hon, som dotter till hushållerskan, inte sedd med särskilt blida ögon och behöver hela tiden tänka på att hålla sig undan och störa så lite som möjligt. Allting förändras […][...]

När min mamma blev vuxen och själv hade fått barn började hon kämpa för att alla romer skulle ha samma rättigheter som andra svenskar. Det blev en lång och svår kamp och hon mötte många vuxna som hade fördomar. Efter ett tag bestämde hon sig för att skriva för barn och ungdomar eftersom hon var […][...]

Isa har suktat efter Manne så länge. De var kompisar när de var yngre, och en gång kanske nästan på väg mot något mer, men så kom de ifrån varann och sen var det någonting med den där Amanda i nian och sen var det något mellan honom och Isas kompis Aya, fast nu säger […][...]

Det här är en ungdomsbok; förlaget föreslår en ”läsålder” på 12-15 år. Jag tror tyvärr att både förlaget och författaren underskattar sin målgrupp. Nu är jag då något äldre än 15 år, men det brukar inte hindra mig från att uppskatta ungdomsromaner. Är de dessutom äventyrshistorier fyllda av mysterier och exotiska platser, märkliga maskiner och […][...]

Astrid tror först att det är ett spöke som står vid sidan av sängen och tittar på henne, men när det rör sig mot henne och trycker ner henne mot kudden samtidigt som det lägger handen över munnen för att tysta hennes skrik, förstår hon att det inte är något vanligt spöke. Det här är […][...]