Plötsligt hör hon ett prassel intill porten. – Kom igen då, hör hon Florent väsa. Sedan ser hon båda sina äldre bröder kasta sig upp på sina cyklar och försvinna iväg. Arment har en boll på pakethållaren. – Vänta på mig! tjuter Kosse och försöker springa efter, men de är för snabba. En scen jag […][...]

Jag tycker att jag läst flera bra ungdomsböcker precis innan jag slår upp Han & dom, den sista fristående delen i Katarina von Bredows trilogi om mellanstadieelever. Ändå känns det nästan som en uppenbarelse, som att sjunka ner och flyta i perfekt tempererat vatten, hennes språk och blick för unga människors vardag. Det är så […][...]

Nedifrån skolgården ser man svettiga strumpor och tröjor hänga ut genom skolans alla fönster, över stolsryggarna i klassrummen hänger handdukar för att torka och trots att det råder skoförbud inomhus finns spår av gräs i luftmadrassernas mellanrum. Bilder, dofter, samhörighet och känslor jag så väl minns från barn- och ungdomens alla läger och cuper. Pirret […][...]

När Mumintrollet vaknar en morgon i januari innebär det att något händer för första gången någonsin. Mumintroll genom alla tider har alltid sovit igenom vintern, men nu kan trollet inte somna om – han försöker väcka sin mamma men det går inte, och till sist finner han sig i sitt öde, klättrar upp på vinden […][...]

Vad gör egentligen pappor innan de blir pappor? Inte minst för barn kan det ju vara svårt att begripa att det funnits ett liv innan de själva fanns. På något sätt gestaltar Tove Jansson det där kongenialt när hon låter Muminpappan och Muminmamman heta just precis så även långt innan de faktiskt blev Mumintrollets föräldrar. […][...]

Jag undrar nästan om jag ska fortsätta läsa nyutgåvorna av Laura Ingalls Wilders klassiska barnboksserie. Inte för att de är dåliga. Tvärtom. De är precis lika fängslande som jag minns dem från när jag var liten. De är bara så vansinnigt romantiska. Jag slår igen dem och suktar efter att försöka bygga en timmerstuga från […][...]

Manne är tretton år och ska börja sjuan när han träffar sin storasysters nyinflyttade kompis, Amanda. Amanda ska fylla femton och börja nian. Klart att hon inte är intresserad av en småunge som Manne. Eller är hon det? De stöter på varann lite för ofta för att det ska vara en slump, och Amanda vill […][...]

Mördarens apa är en fristående fortsättning på den Augustprisvinnande Legenden om Sally Jones. Även i denna bok är huvudpersonen den mycket begåvade, mångsysslande (och otursförföljda) gorillan Sally Jones, och detta är hennes egenhändigt skrivmaskinsknackade berättelse. Sally Jones kan inte tala men har tack och lov inga problem med att skriva ned sin historia. Handlingen utspelar […][...]

I höstas, när jag läste första delen i den här planerade trilogin ur tre olika mellanstadieelevers perspektiv, kunde jag inte låta bli att sukta efter en liknande fortsättning på min absoluta favorit av Katarina von Bredow, Som jag vill vara. Kan fortfarande inte låta bli att tjata: Åh, vad jag vill ha en sådan! För […][...]

När jag läste Jättehemligt första gången var jag nog runt tio år gammal. Lika gammal som Barbro i boken, men inte lika livserfaren som hon, skulle jag säga. Jag minns inte enskilda händelser ur böckerna, men jag minns att jag läste dem med en vag känsla av olust och förvirring, även om jag tyckte att […][...]