”Vi korsfäste Jesus fast skulden var vår/Och hela vår kultur är byggd på denna metafor”, sjöng Kjell Höglund. Det är en av de mest intressanta och mest skrämmande delarna av kristendomen som fått bilda världsstandard sedan kolonialtiden: Att lidandet och underkastelsen förädlar, att martyrskapet är något eftersträvansvärt, att om du blir förtryckt kan du i […][...]

Okej, jag får börja med att erkänna att jag nog aldrig önskat mig den här romanen enbart baserat på innehållsbeskrivningen. Men så är den ju skriven av en japan, och min ändå ganska väl bekräftade fördom om japanska författare är att de ofta skriver riktigt intressanta romaner. Det är ju också en mycket liten del […][...]

Som kanske framgår av rubriken (och boktiteln) är julen ingen traditionell japansk högtid. Men: kultur är ju inte statisk, och japaner sällan främmande för att importera lite vad som helst med gulliga figurer. Följaktligen går det att hitta diverse godis, kakor, plast- och mjukisfigurer med tomtar, snögubbar, renar och andra gulliga djur – det mesta […][...]

En dag i augusti försvann en man. På en helg hade han gett sig av med tåget till kusten; resan dit tar en halv dag. Man hörde aldrig mer av honom. Polisanmälan och efterlysning i tidningar gav inget resultat. Så börjar Kobo Abes Kvinnan i sanden från 1962 som nu har återutgivits på svenska i översättning […][...]

Redan som liten inser K. att han valts ut för att föra byns sägner vidare. Fast han försöker smita undan den så småningom sängbundna mormodern, fastän han till och med försöker ta sitt liv genom att fastna med huvudet i en undervattenshåla, berättar hon på ett särskilt sätt för just honom. Det börjar alltid likadant. […][...]

Om Tusen tranor varit skriven av Jane Austen hade den otvivelaktigt inletts ”Det är en allmänt erkänd sanning att en ogift man som äger en dyrbar teservis måste vara i behov av en hustru.” Nu är den ju långt ifrån det, skriven av Austen, men det är åtminstone den sanning teceremonilärarinnan Chikako tycks handla efter […][...]

En vietnamesisk gymnasieelev reser till Östberlin för att föreläsa på en ungdomskonferens. Hon rör sig i de vuxna korridorerna lite ovant, det är första gången hon lämnar sitt hemland och första gången hon besöker Europa. Det är också med de nyvakna förundrade ögonen som Yoko Tawada, född i Japan, bosatt i Tyskland, ofta skriver. Medvetet […][...]

Haruki Murakamis enorma försäljningsframgångar har förmodligen lett till skövlandet av så många pappersproducerande skogar att planetens ekosystem måste ha lidit påtaglig skada. Må så vara tänker jag, som har elitmotionären och bestsellerförfattaren Murakami som en av mina absoluta favoritförfattare. Med detta sagt så får jag erkänna att det finns problem med att läsa en författare […][...]

Vi rör oss i nattens land. Allting är välbekant, men ändå främmande och surrealistiskt. Efter mörkrets inbrott är ett slags drömlandskap, en karta över dygnets mörka timmar som fragmentiseras för att sedan åter föras samman. Det handlar inte bara om systrarna Eri och Mari och de personer som kommer i deras väg; det handlar om […][...]

öppnar man ett getingbo har man ansvar för getingarna och Murakami verkar nästan fega ur och tveka att gå på djupet. Säger “verkar”, eftersom detta som sagt inte är den kompletta romanen, och det finns mängder av krokar att hänga upp vändningar på, gott om teman att spela motmelodier på. Om Murakami vill kan volym […][...]