Jag väljer att ta det som en liten glimten-i-ögat-blinkning från slumpen eller författaren själv kanske, att huvudpersonen i De döda av James Joyce (som råkar vara den första bok jag läser för denna sajt) också är recensent. ”Han gjorde det nästan ännu mer för recensionsböckernas skull än för det knappa honoraret” beskriver Joyce Gabriel Conroy. […][...]

Ett porträtt av författaren som ung är romanen om Stephen Dedalus, en pojke som utvecklas till ung man i Dublin åren kring det förra sekelskiftet. Texten består av flera olika långa episoder, ibland med år emellan. Romanen, som brukar klassas som självbiografisk, har tre bärande teman. För det första fadern, som hamnar i obestånd så […][...]

I Louise O’Neills dystopiska framtidsskildring Only ever yours skrivs alla kvinnliga karaktärers namn med liten begynnelsebokstav. Som om de vore ting, snarare än människor. Det är också vad de förväntas vara. Snygga, sexiga, behagfulla och oproblematiska. Till för att tillfredställa mäns behov av reproduktion och förlustelse. Låter det lite som Margaret Atwoods A handmaid’s tale? […][...]

”Könsroller” framstår numera, åtminstone i akademiska kretsar, som ett daterat begrepp. Det har någonting att göra med att det ger sken av en tydlig skillnad, mellan den man spelar och den man i själva verket är (eller kanske med att forskare hela tiden vill mynta nya teorier och begrepp?). Samtidigt undrar jag om vi inte […][...]

En mamma ber sin tolvåriga dotter gå till apoteket för att hämta medicin mot yrsel och förkylning. Scenen utgörs av en familj med två föräldrar och fyra barn som lever i en irländsk by på 80-talet. Den materiella levnadsstandarden är påver sett med dagens ögon. I inledningen gestaltas en person (mamman) som minst sagt är […][...]

I oktober varje år drabbas Caras familj av olyckor och tragedier. Skärsår, blåmärken, brutna ben – ibland saker värre än så. De kallar tiden för olyckssäsongen. Men det år då läsaren träder in i berättelsen är det något som håller på att ändas, och Cara letar frenetiskt efter svar. Till ytan verkar historien som en […][...]

Vi är en handlar om Grace och Tilly. De är sammanvuxna tvillingar som fram till att de är 16 blivit hemskolade, i ett försök att skydda dem från andra, mindre förstående människor. Nu börjar pengarna tryta och de måste därför börja i en vanlig skola. Genom Grace ögon får vi en historia om närhet, kärlek […][...]

Emma O’Donovan har precis fyllt 18 år och är snyggast och populärast i hemstaden Ballinatoom. När hon och hennes kompisar ska på fest en föräldrafri lördagskväll är det självklart veckans lokale hjälte, fotbollslagets stjärna, som hon riktar in sig på och vet att hon kan få. Hon är Emma O’Donovan. Hon är snyggast och populärast […][...]

Nora Webster av Colm Tóibín utspelar sig i den lilla staden Enniscorthy på Irland i slutet på sextiotalet. Här frodas skvallret och här ältas gamla oförrätter, men medborgarna i Enniscorthy visar också en slags kärv omsorg om sin nästa. Kväll efter kväll knackar de på hemma hos Nora Webster, som just blivit änka, och hon […][...]

Bruno är en mycket livsglad liten hund. Så pass att han glömmer bort att han lovat att vara duktig när husse Harry är borta och lämnar honom ensam hemma i lägenheten en stund. ”Ja”, säger Bruno stolt när husse frågar. ”Jag ska vara duktig.” Men redan på nästa uppslag blir Bruno en smula fundersam. ”Hoppas […][...]