Kulturanalys gör sig ofta bäst i små, distinkta och färglada munsbitar. Sanningshalt är långt ifrån något absolut, konversationsvärde över ett glas rött däremot ett måste. Du kan visserligen klubba eventuella motståndaren i huvudet med den mest oemotsägliga statistik du kan hitta, men ingen kommer att tycka bättre om dig för det. Håll det istället kort, […][...]

Camilla Collett (1813-1895), norsk romanförfattare, kritiker och, som hon brukar kallas, Norges första feminist var nära vän till Henrik Ibsen. I sin bok Nora, Nora: Henrik Ibsens dockhem och Ingmar Bergmans berättar Margareta Wirmark om hur Collett påverkade Ibsen att skriva Ett dockhem. Collett och Ibsen umgicks mycket och diskuterade litteratur och vänskapen varade hela […][...]

När mina föräldrar var små fanns det inte teve. Det är fullkomligt fascinerande. Mina barn kommer förmodligen ha lika svårt att förstå att jag växte upp med bara två kanaler (för att inte tala om frånvaron av Internet, inte ens jag fattar hur vi klarade oss utan Internet). Och det måste ha varit väldigt spännande […][...]

Jag tycker att Ingmar Bergman är häftig. Häftig kanske inte är rätt ord, men det är imponerande att vi har en regissör av den kalibern i det här landet. Inte bara en stor svensk regissör, utan även stor i internationella mått och hans namn kan utan tvekan nämnas i samma mening som John Cassavetes och […][...]

Den 25 augusti 1990 ringde hundratals upprörda svenskar in till Sveriges Television. Vad som hittills bara varit förvirrande rykten från det stora landet i väster var plötsligt ett uppslitande faktum: rätt vad det var så stod den avlidne Bobby Ewing där i duschen och allt var bara en dröm! Massor av dramatiska förvecklingar under massor […][...]

Isak Lövenstad är en gammal man som bor ensam i ett vitt kalkstenshus på Hammarsö mitt ute i Östersjön. Hit, till det sedan tolv år tillbaka övergivna sommarhuset har han flyttat efter att hans fru Rosa dött. Nu vill Isak helst ta livet av sig, det har han påpekat i många år. När hans äldsta […][...]

Finns det någon person i Sverige vars privatliv och bakgrund vi vet mer om än Ingmar Bergmans, trots att han själv aldrig talar om dessa saker? Genom filmer och pjäser vet vi allt om hans föräldrar och övrig släkt, genom böcker och intervjuer med och av vänner och exfruar har vi fått lära oss om […][...]

Bergmans manuskript är ofta lite mer än bara replikskiften. Ett bra exempel är Fanny och Alexander, som prosamålande tecknar familjeomständigheter och tidsanda runt själva dialogen. Något sådant finns inte i Saraband, här är den enda utsmyckningen korta regianvisningar till extriörer och röstlägen. Stramt kan också gälla för pjäsens (det står långfilm på baksidan, men man […][...]

Teaterns framtid diskuteras ofta. Inte minst av utövarna själva. Inte sällan ropas det att fler måste engagera sig. Teater borde vara allas angelägenhet. En av alla förutsättningar för att öka kunskapen och deltagandet är ett allmänt referensverk över svensk teaterhistoria som det går att enas kring. Men idag finns inte den svenska teaterhistorien nedskriven på […][...]

På resa genom Dalarna stannar vi till i Mora och går på Zornmuseet och Zorngården. Det är gården som lockar och fascinerar mest. Här har konstnären låtit uppföra sin arkitektoniska vision och dröm; en märklig hybridbyggnad av fornnordiskt och dalskt. Inventarierna vittnar om Anders Zorns förmögenhet (han lär ha varit rikast i Sverige när han […][...]