I The Hollow Places får vi följa Kara, en nyskild, för tillfället arbetslös frilansare som står inför valet att bli hemlös eller att flytta hem till sin mamma. Ett välkommet alternativ dyker upp i form av ett samtal från hennes morbror Earl. Morbror Earl driver ett museum av allsköns kuriositeter, Glory to God Museum of […][...]

Jag är en enkel amatör när det gäller styrke- och konditionsövningar för kroppen. Och yoga var jag skeptisk till i årtionden, liksom till övningar med muskelstretchning före och efter jympapass. Men det ändrade sig när jag fick hälsporre för några år sedan och jag behövde hitta en alternativ träningsform där hälen inte belastades med stötar. […][...]

I essäsamlingen Dödsmasker skriver Nils Erik Forsgård om döden och döendet ur många perspektiv: personligt, etiskt, statistiskt, historiskt, idéhistoriskt, litterärt, musikaliskt. Här finns nästan allt som kan uppbådas om ämnet ur otaliga källor och synvinklar: antika, medicinska, patologiska, ekonomiska, kulturella, juridiska, kristna, judiska, etiska och estetiska. Inom en kort tid gick flera närstående bort i Forsgårds […][...]

Folk med ångest är en av de hyllade böckerna i raden av hyllade böcker av den internationella författarsuccén Fredrik Backman. Jag tar mig an boken med viss skepsis för utifrån vad jag hört om hans författarskap så gissar jag att jag inte är rätt läsare för hans böcker. Det visar sig att jag i alla […][...]

Ett väderombyte kan omvandla landskapet över en natt. Gården, gungorna och buskarna kan få täcken som förvandlar deras utseenden. Bland mina vuxna bekanta finns både snöälskare och snöhatare. Sannolikt finns också barn som inte är så väldigt förtjusta i snön. I bilderboken Det snöar, Björn vaknar morgonpigge Anka och upptäcker att snön täcker hela landskapet. […][...]

Under en period hade man som läsare av Dagens Nyheters nätupplaga möjlighet att få chatta med nyhetsaktuella personer. En gång frågade jag till exempel Nationalmuseums dåvarande chef vilket som var det dyraste konstverk han hade hemma. ”Sin son” svarade han lite slugt. På samma sätt passade jag en annan gång på att fråga DN-krönikören Johan […][...]

När högläsningsböcker för 5–6-åringar kombinerar bild och text så att de kompletterar varandra, brukar jag ha stor behållning av dem jag också, fastän många årtionden passerat sedan jag själv befann mig i den åldern. Det är inte så att jag som vuxen sugs in i en nostalgisk känsla, utan snarare att jag beundrar författarnas och […][...]

Jan Stenmark är så väletablerad att det nästan känns tramsigt att introducera honom. Hans sätt att foga samman collage av bilder – ofta från 60-80-tal med korta, lakoniska kommentarer, lyckas ofta vara både otroligt underhållande och väcka existensiell ångest. Jag har haft ett kluvet förhållande till hans bilder av just den anledningen – jag älskar fyndigheten […][...]

Som hundägare älskar jag det mesta som handlar om hundar, förutom hundtryck på kläder och andra textilier. Jag kan fastna i olika hundforum på nätet och gråter när jag ser på veterinärprogram på tv. Lägg därtill att jag är väldigt förtjust i Lena Sjöbergs poetiska bilderböcker. Därför blev jag naturligtvis nyfiken och förväntansfull på Hundra […][...]

Hur går det för seriestrippen nu för tiden? Publiceringsformen, tre tecknade rutor per dag, föddes under dagspressens guldålder. Nu är det allt färre som prenumererar på en dagstidning. Jag var en trogen seriestrippläsare. Vardagsrutin är en viktig komponent, det här att man slår upp tidningen bakifrån för en daglig dos. En bra serie blir en […][...]