För det mesta känner vi igen hus. Väggar, tak, fönster och dörrar. Men en del hus är annorlunda. Lilla Kerstin upptäcker en talande mus i huset som väntar på att hon och familjen ska flytta in. Musen med tröja och mössa visar på lönndörren, som är porten till en ny värld. I De Vita Björnarnas […][...]

Tidningen Sex rörde sig till viss del i det som var brännhett just under de fem år, 2002-2007, då magasinet gavs ut. Intervjuer med electroclashartister som Miss Kittin och Chicks on Speed varvades med nedtecknade författarmöten med JT Leroy och Bret Easton Ellis. Men det som gjorde tidningen så spännande var hur det superaktuella blandades […][...]

Innan Anders Fager började skriva skräcknoveller jobbade han som brädspelskonstruktör. Det är också ett yrke som man skriver en del i, men rollspelskulturen som han var insatt i och jobbade med skriver främst miljöbeskrivningar, historierna får spelarna själva skapa. Han ville därför testa en annan typ av skrivande, det skönlitterära, men det var först när […][...]

Vår vackraste sagoskatt är mycket riktigt en ovanligt vacker bok, ryggen är klädd i skimrande rött och titeln skriven i guld. På omslaget står John Bauers lilla pojke och det stora trollet. Därefter kastas jag in bland sagorna som kommer från en annan tid och en annan berättartradition. Det är inte utan att jag känner […][...]

Den underbara familjen Kanin bor såklart i den underbara delen av Sagoskogen. Men en underbar del förutsätter sin motsats, och mycket riktigt finns också en fruktansvärd del av skogen, dit Lillebror Kanin förvillar sig under en utflykt för att plocka blåbär. I den underbara delen flyger vackra fjärilar omkring bland färgglada blommor och träden bebos […][...]

Ibland träffar man i vuxen ålder på saker man önskar att man haft tillgång till som barn. Man upplever dem och tänker: som liten hade jag älskat det här, synd att det inte fanns då. För många gäller säkert Harry Potter och Pirates of the Caribbean som exempel på detta. Själv har jag i nutid […][...]

En kort bok om illustratören Hans Arnolds liv, sett ur hans eget perspektiv. Han kallar sig ”monster” och alla runt honom är också monster, så samtliga personer i boken går omkring med minimala djävulshorn och har bockklövar till fötter. Hans farmor har en mus som klättrar på henne och alla hans släktingar ser lite knasiga […][...]