Johannes Torstenssons bokdebut är en självbiografi som handlar om mat, om ensamhet och om att (inte) trivas med sig själv. Berättelsens första sida är en presentation som vid första anblicken kan tyckas fokusera på mat och Johannes relation till mat. Sidans fyra hörn består av textrutor som talar om att han älskar mat, att det […][...]

– Jo men det kommer ju att gå fort. – Lätt för dig att säga. Du fattar ju ingenting. – Jo, det gör jag faktiskt. Och jag vet också att det blir kul när du väl är där. – Jamen… det är som att jag bara far fram och tillbaka hela tiden! Som att jag […][...]

“Serier är inte riktig litteratur,” hävdar Chris Ware i Daniel Raeburns bok med samma namn som serieskaparen själv. Men sen fortsätter han och förklarar med: ”i alla fall inte än, på grund av att verktygen för att uttrycka sig fortfarande är så begränsade.” Det Ware saknar i seriformatet är möjligheten att förmedla känslor subtilt. Men […][...]

Den äldre släktingen eller den äldre grannen har du säkert träffat. Yrkeslivet är avklarat. Livet pågår i den egna bostaden och i de egna kvarteren. Barn och barnbarn kommer på besök ibland. Vi önskar nog alla att vi får en trygg ålderdom. Att några vänner från förr finns kvar som vi kan umgås med. Kanske […][...]

Jag stötte första gången på Charlotte Jungs minimalistiska poesi i arbetet med tidskriften Populär Poesi förra året, där Jung bidrar med både poesi och en essä om sin poetik. Hon skriver enligt ett för mig annorlunda och spännande koncept, så när debutboken dök upp på redaktionen passade jag på att lägga den till min recensionshög. […][...]

Att kliva in i Emily Carrolls senaste bok When I Arrived at the Castle ger mig samma känsla som början av Huset Ushers undergång av gotik-skräckmästaren Edgar Alan Poe. Precis som i Poes klassiker kommer berättaren till ett ensligt beläget hus, som vid närmare inspektion visar sig vara minst sagt mystiskt – framför allt på grund av den känsla som […][...]

Min väg till att lära mig simma minns jag var lång och svår. Jag tror det var först i tredje klass jag fick till mina simtag, och på ett någorlunda skapligt sätt kunde ta mig fram i vattnet. Därför kan jag naturligtvis bli lite avundsjuk på Aysas frimodighet i den här boken. Hon verkar älska […][...]

Ett tydligt minne från första terminen i årskurs 7 är när min lärare i tyska läste högt ur boken Ulrike och kriget av Vibeke Olsson. Flickan i boken är tonåring och går med i Hitlerjugend liksom alla andra i hennes närmaste omgivning. Jag kan än idag minnas hur jag som trettonåring levde mig in i […][...]

”Färglägg inte. Organisera er!” står det högst upp i vänstra hörnet på omslaget till boken med titeln Galagos irriterande målarbok. Så vad är det här? Är det en målarbok, trots uppmaningen att låta bli färgläggning? Eller är det en bok med serieteckningar att inspireras av? Att uppröras till agerande, eller att skratta till av igenkänning […][...]

Det finns sedan april 2016. Avtal med stater som ska ta emot människorna som inte får plats. Fördjupande bakgrundsmaterial finner du här. I Neoscandia har de nordiska ländernas huvudstäder nya namn. Långt borta är det humoristiska greppet som är bekant från Ankeborg. Stohomecity har bevarat de fina kvarteren där de vackra människorna lever i sina […][...]