Jag har svårt att få ett helhetsgrepp om Rysslands nutidshistoria om vi med det även menar 1900-talet. Tsarvälde, revolution, Sovjetunionen, symboliska och materiella murar som rivs och nu en gammal KGB-hand vars rörelsemönster och fingertoppskänsla ömsom döljer ömsom visar vilka kort den förfogar över. Kreml-murarna är fortsatt höga och rovdjurskapitalismen som under 90-talet rådde, där […][...]

Med Öster om avgrunden har Thomas Engström kommit till det avslutande väderstrecket i sin kvartett om Ludwig Licht, och den inbyggda begränsningen i titlelnamnen låter honom sluta när det är som bäst. Även om jag både tror och hoppas att vi kommer att se mer av författaren så behålls onekligen realismen av en viss sparsamhet, […][...]

Det finns några rader ur kvartetten i musikalen Chess som gärna krafsar runt i mitt bakhuvud när media rapporterar kring den senaste händelseutvecklingen i Ukraina: ”som vi nu ser förvandlas till ett slagfält för/ det kalla krigets retorik/ en ockuperad zon”. Nog känns det lite just som ”kalla krigets retorik” när journalister försöker att lättöverskådligt […][...]

”Alltså, det där med Ukraina är jävligt komplicerat, va.” Det har sagts lite varstans de senaste veckorna (strax efter OS) och jo, nog är det det; ska man hålla på Putin eller på nazistpartiet? Ska vi skratta bort rysk medias uppenbara propaganda eller få kalla kårar av att den fungerar? Hur lever folk faktiskt där […][...]

Georgien, 1820-tal. Gränsland, brytningstid. Söderut ligger Osmanska riket, det gamla muslimska imperiet som precis ska till att börja falla samman. Norrut ligger ryska imperiet, som jobbar för fullt med att lägga Kaukasus och Centralasien under sig. Två män finner sig fångade mitt emellan de här två supermakterna; en gammal bandit som tidigare tjänat turkarna och […][...]