2009 blev en ny kulturutredning klar. I samband med det skickade Helsingborgs Dagblad ut en enkät till riksdag och regering om deras ”kulturella livsbagage”, som sedan publicerades och analyserades i tidningen. I den här boken har själva enkätsvaren samlats (av någon anledning inte det andra materialet) och frågorna våra folkvalda har besvarat är följande: Vad […][...]

Jovisst. Det känns ju som att vi ältat de här frågorna ganska många gånger nu, vi på vänsterkanten. Hur kunde högern inte bara vinna valet 2006 utan också behålla makten i valet 2010? Handlade det verkligen bara om en stilistisk re-make? Om att lämna pärlhalsbanden hemma och säga ”valfrihet” istället för ”privatiseringar”? Ältandet till trots: […][...]

När Fredrik Reinfeldt härom året berättade att han tillbringat semestern med att läsa Camilla Läckberg-deckare uppstod en ganska stormig debatt kring politikers förhållande till kultur. Borde man kunna förvänta sig mer av en toppolitiker? Är det tvärtom bra ifall de inte har snofsigare referensramar än folk har mest (vad nu det betyder)? Var det ren […][...]

På väg till releasefesten för Föreningen Arbetarskrivares nionde antologi funderar jag över vad en arbetarförfattare egentligen är, idag 2014. Genast dyker namn som Ivar Lo-Johansson och Moa Martinson upp. Dessa författare har gjort ett sådant bestående intryck på begreppet arbetarförfattare och arbetarlitteratur att jag har svårt att placera en livs levande författare på samma hylla […][...]

Sedan 1876 har vi haft statsministerämbete i Sverige, och under alla dessa år har vi aldrig haft en kvinna. Är det en slump? Har ingen velat bli det? Har ingen varit lämpad? 1995 i augusti meddelar Ingvar Carlsson oväntat att han tänker avgå som statsminister och alltså inte ställa upp i omvalet 1996. Som vice […][...]

”Vad tror ni att ni är? Ett remissorgan? Som får tycka vad ni vill? Ni är här för att genomföra regeringens politik och inget annat.” Det är den moderata partiledare, tillika statsministern (finkänsligt nog namnges han aldrig), som skäller ut den moderata riksdagsgruppen. Det som gäller är belöningar och bestraffningar – vuxenmobbing man skulle slippa […][...]

Fiaskot i valet 2002. Nytändningen och succén fyra år senare. Nog är dramaturgin värdig en amerikansk storfilm när journalisten Anders Philblad skildrar Moderaternas väg till makten i Ett partis uppgång och fall. Berättelsen om de nya moderaterna. Det är i stora drag en välbekant berättelse vid det här laget, berättelsen om hur främst Fredrik Reinfeldt […][...]

Har man läst några som helst vänsterdebattörer det senaste decenniet så har man förmodligen stött på citat ur Fredrik Reinfeldts Det sovande folket. Det är inte särskilt konstigt. Den som menar att de ”nya” Moderaterna bakom välfärdsretoriken döljer andra avsikter har en hel del att hämta i denna märkliga lilla bok. Det sovande folket gavs […][...]

En del lyckliga själar har fortfarande sommarlov men vi är en hel del tappra som börjat jobba igen. Jag trycker ner mina inbunda, tunga böcker i väskan och passar på att läsa ett par sidor på bussen och tunnelbanan på väg till arbetet. Sneglar nyfiket på vad medpassagerarna har för reselektyr. Är ni liksom jag […][...]

Det låter ju som en konspirationsteori. Bokslut Reinfeldt är upplagd lite som en kurs i hur man bäst konspirerar mot välfärdssamhället, hur man, samtidigt som man säger sig värna om välfärden, snabbt och effektivt undergräver den. Hur man stylar om från riksdagsledamot och författare till Det sovande folket, där välfärdsstaten beskrivs som en sjukdom som […][...]