den första natten med vårt barn, den första natten någonsin, kändes det som Jag blir ställd av det allmänmänskliga i början av Cecilie Linds diktsamling Mitt barn. När jag själv fick barn för ett och ett halvt år sen var det precis såhär det kändes. Det stora Efter Förlossningen var så stort att allt som […][...]

Det gör ont att läsa Johanna Ekströms Meningarna. Så mycket sorg som finns där både på och mellan raderna. Så mycket rädsla och oro och skuld och skam. Så mycket som var fel redan från början, där Johanna föddes som en hemlighet, med en far som fortfarande var gift med en annan kvinna än hennes […][...]

I min läshög just nu finns två helt olika böcker med titeln Sverigevänner, båda utgivna 2019. Den ena, av Jonathan Lundberg, handlar om näthat och högerextremism. Den andra är Arash Sanaris Augustprisnominerade Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn, som handlar om två generationer svenskar med rötter i Iran. Det […][...]

Jag hade väldigt höga förväntningar på Pappaklausulen eftersom allt annat jag läst av Jonas Hassen Khemiri har varit mind blowing. Vilket gjorde att jag tyvärr i början av den här boken kände ”Va? Vad är det här? Det här är för tråkigt? Snälla, inte humor om hur tokigt det är med småbarnskaos, det orkar jag […][...]

Efter min första läsning av romanen Fyra döttrar av Ann-Sofi Carlsson är jag konfunderad. Bokens innehåll, intrig är motbjudande. Jag brukar inte heller läsa deckare eller se serier med brutala kvinno- och barnamord. Jag hoppar också gärna över brottsnotiser i dagtidningar. Min reaktion ger mig ingen ro och jag läser boken på nytt. Vem är […][...]

En del dagar är mer lättsamma. Andra dagar ska vi inte tala om. Livet tycks bestå av både lättsamma och mödosamma dagar, även sett ur en hunds perspektiv. McTavish är en hund som adopterats från hundhemmet av familjen Peachey. Han är huvudperson i en serie böcker författade av Meg Rosoff, som år 2016 erhöll Litteraturpriset […][...]

”Du får aldrig springa i vita områden.” Miah har hört det sedan han var liten. En gång när han var runt tio hade han slitit sig loss från sin pappa och spurtat iväg längs Madison Avenue. När hans pappa kom ifatt honom tog han tag i hans axel. Du får aldrig springa i vita områden, […][...]

Är du redo? Ska vi börja? Orden som lämnar över till första kapitlet i denna handbok i kroppspositivt föräldraskap skulle lika gärna kunna inleda en träningsbok. Ni vet, ”kom igen, nu kör vi, det kanske blir lite jobbigt längs vägen men tänk på vad bra det kommer kännas efteråt!”. På sätt och vis är detta […][...]

Vildhavre – sista brevet till pappa av Otto Gabrielsson är en stark läsning. Redan bokens omslag med fotografiet av ett litet barn som går med ryggen mot betraktaren ger mig känslor av att här handlar det om ett barn som inte blir, blivit sedd. Boken är en brev- och dagboksroman som författaren riktar till sin […][...]

Karl Ove Knausgård tar sig an Henrik Ibsens norska nationalepos Peer Gynt, fast omvänt. I höstas gav Norstedts ut den lilla boken Fåglarna under himlen, där vi i stället får följa en samtida Solveig under ett par dagar. Vi följer henne nära, nära intill – minsta lilla steg, minsta observation, varje liten tanke. Det är […][...]