I början av 2011 spred sig den arabiska vårens strävan efter förändring och demokrati även till Syrien. Människor började demonstrera mot diktatorn Bashar al-Assads regim. Nästan fem år senare rasar inbördeskriget vidare utan större hopp om ett avslut. Assad sitter kvar. Islamiska Staten och andra extremislamistiska rörelser har vunnit mark. Olika rebellgrupper med skiftande lojaliteter […][...]

På en buss i Helsingfors sitter en skäggig man från någonstans i Mellanöstern och läser en bok med arabisk skrift. Efter att de andra passagerarna nervöst viskat med varandra ett tag vågar en av dem till sist fråga om han läser Koranen. Den misstänkte terroristen försöker se så vänlig ut han kan när han förklarar […][...]

Vems är Sverige? Vad är Sverige? Det har levererats många tvärsäkra svar på de frågorna de senaste åren. Svar som handlar om enighet, likhet, gemensamma traditioner och värden som måste betraktas mer som en idé än som någon historisk realitet. Svar som utesluter. Svar som jag och många med mig har oerhört svårt att känna […][...]

”Nyckeltexter 2010 – 2014” lyder underrubriken till antologin Rasismen i Sverige. Som en historieskrivning över år som inte ens är slut än. Ett valår dessutom, fast boken släpptes innan valet. Det känns ju till en början ganska knasigt. Och samtidigt. Samtidigt verkar 2010 faktiskt oerhört avlägset. Ett år som vi gick in i utan att […][...]

Det har sagts att klimatförändringarna kom upp på agendan på allvar när de började påverka snötillgången i Alperna och alltså den övre medelklassens skidsemestrar. Kanske skulle man kunna säga något liknande om den europeiska migrationspolitiken? Först när döda kroppar börjar flyta iland på våra semesterstränder blir det påtagligt att något inte står rätt till. Först […][...]

Oktober 2013. En båt fattar eld och sjunker. Människor drunknar i havet utanför den italienska ön Lampedusa. Alla var de på flykt. Alla försökte de ta sig över Medelhavet, från Afrika till Europa. Minnen av nyhetsbilderna flimrar förbi när jag läser J.M. Coetzees senaste roman. Huvudpersonerna, den medelålders mannen och pojken, färdas också över ett […][...]

Det finns en scen i rättegångsfilmen Juryn där advokaten, som försvarar en far som dödat de båda män som våldtagit och misshandlat hans tioåriga dotter, i slutpläderingen ber juryn att sluta ögonen och föreställa sig ”a story”. När han i detalj målat upp det brutala våldet mot tioåringen lägger han till: ”Now imagine she’s white.” […][...]

Little Bee befinner sig i romanens inledning inlåst på en flyktingförläggning i England. Hon är i tonåren, hon är ensam och hon bär med sig minnen av fruktansvärda upplevelser från hemlandet Nigeria. På förläggningen har hon under de två år hon väntat på det beslut som aldrig kommer via tidningar och annan media, lärt sig […][...]

När Elisabeth Åsbrinks Och i Wienerwald står träden kvar släpptes i början av hösten tycktes varenda nyhetsreporter ha gett sig av till en Ikea-parkering i närheten. Där instämde möbelkunderna i hur förfärligt alltsammans var, och fortsatte sedan glatt att shoppa vidare. Huruvida man bör bojkotta storföretag eller inte är jag inte säker på hänger så […][...]

När svartvita flugsnappare kommer till Sverige i maj varje år letar de reda på ett bo där de kan häcka och så tar de det, oavsett om det redan bor andra fåglar där. Detta fågelexempel använder Viveka Sjögren för att på ett kongenialt sätt beskriva en flyktingtillvaro. En liten fågel och hans familj blir utkörda […][...]