När årets Augustnomineringar tillkännagavs för ett par veckor sedan var nog det första som slog mig att Emma Adbåges Naturen inte var med. Det hade jag väntat mig. Nog för att det måste vara helt omöjligt att välja ut bara sex riktigt bra barn- och ungdomsböcker att nominera, för alla olika åldrar och i alla […][...]

Livet har hamnat i ett mittemellan för huvudpersonen i romanen I sommar blir det nog bättre. Orsaken är en pojkvän som gjort slut utan förvarning. Huvudpersonen är sannerligen inte någon romantiker som haft orealistiska föreställningar om relationen. Men ändå slog optimismen ut i full blom och den oväntade dumpningen tar hårt. Det är rappt berättat […][...]

Man vill brista ut i ett jubel, allt är förändrat, målet är nått och det borde vara fantastiskt men att ge ut en bok blir inte alltid som man tänkt sig. Här handlar det om författaren som antihjälte, som totalt antiglamourös sidoperson. En ung kvinna, eller inte så väldigt ung längre, men fortfarande med ena […][...]

För den som inte vet, kan jag berätta att jag då och då läser bokrecensioner på finskspråkiga litteraturbloggar. Jag konstaterar att i vårt grannland läses det och recenseras med stort engagemang. På hösten kommenteras böcker och författare även i papperstidningar (och deras nätupplagor) så att bokläsning uppmärksammas av en bredare allmänhet. Detta på grund av […][...]

Romanen Överstinnan av Rosa Liksom är översatt från meän kieli av Janina Orlov. Bara det är en bedrift – att få denna mustiga historia och dito språk översatt till svenska. Orlov är verkligen en som kan detta med finska och svenska och dess varianter. Här berättar en gammal kvinna i ett rasande tempo om hela […][...]

Teaterregissörer som sätter upp en pjäs utan ett manus är nog de sämsta arbetsgivarna som går att finna. Så tänker jag när jag läser Den bästa av världar. Aurelia får huvudrollen i pjäsen som ska handla om dagarna då Berlinmuren föll. Teaterrepetitionerna är fysiska och övertrampen är många. Men Aurelia är tålig och gillar att […][...]

Året var 1948. Farans år, kärlekens år. Krig och vansinne härjar i Europa. Världens enda hopp är Jan Seger, agent och gentleman. Det är sprit, det är älskog, det är långa meningar med väldigt mycket information som förmedlas helt utan anledning. Och boy oh boy, OM författaren klämmer in information! Patrik Berghäll skohornar in så […][...]

I biografin Jag målar som en gud möter läsaren Ellen Thesleff (1869 – 1954) som helt och fullt levde konstnärens liv. Att följa den egna viljan var självklart. Kartläggningen börjar med barndomsåren i högreståndsfamiljen. Tidiga alster och en uppmuntrande far – han dog när konstnären fortfarande var ung. Läsaren får följa åren som konstelev och […][...]

Irga flyr på skidor över gränsen från Finland till Sovjet en vinterdag 1937. Hon är femton år gammal, gravid och med sargad tunga men hon är stark och hoppfull. Det börjar dramatiskt, rått och kroppsligt och hon kommer inte långt innan hon blir tillfångatagen och förd till ett arbetsläger. Åttio år senare kommer Verna till […][...]

När Bujar och Agim växer upp i Tirana under 80-talet får de lära sig om Albaniens historia av sina fäder. Bujars far pratar om stoltheten, om kamper mot serber och turkar som bara svetsat dem hårdare samman, om allt blod av patrioter som vattnat varenda kvadratmeter han ser, gör varje del av vardagen till en […][...]