Pappan var fiffig och kunde laga prylar eller komma på mindre uppfinningar som familjens vänner uppskattade. Mamman visade sin förtjusning och ömhetsbetygelserna mellan föräldrarna var synliga. Familjen levde tryggt och ibland kunde de se på tv-serier från väst när de bodde i Tallinn. Tillbakablicken visar att Olenka tyckte mycket om sina föräldrar och att tryggheten […][...]

Om jag nu envisas med att läsa deckare, fast det inte är min favoritgenre, så kan jag ju inte börja med att klaga på att Nilla Kjellsdotters bok Flickan i Stenparken var för mycket deckare. Men jag blir så innerligt ledsen av människors ondska mot människor och även om jag vet att det här är […][...]

År 2020 gavs tio barn tilltalsnamnet Dagmar enligt tillgänglig statistik på nätet. År 1912 skulle jag tro att det var betydligt fler som gavs detta namn. Hur det än förhåller sig med den saken, bär huvudpersonen i romanen Galanterna tilltalsnamnet Dagmar. Hon har just flyttat från uppväxtens hemby och lämnat sin ständigt suckande mamma ”vad […][...]

Att Peter Mickwitz diktsamling Bo i ett hus som ligger i mörkret avslutas med en essä känns helt naturligt, eftersom alla texterna utgör reflektioner. De är ett tankearbete, där poeten och essäisten bearbetar samhällets förändringar – rasismens och främlingsfientlighetens normaliserande. Det görs dock inte genom att analysera det som händer där ute, runtomkring, utan framför […][...]

Koko Hubara, som tidigare skrivit essäsamlingen Bruna flickor, romandebuterar intensivt, men något svajigt med Bechi där vi får följa den unga finländskan Bechi som försöker få färdigt sin avhandling. Vi får också – kanske framför allt – följa Bechis mamma Shoshana som mer eller mindre flydde sin jemenitiska judiska släkt för ett annat liv, och […][...]

Än finns lite karelskt landskap kvar i nuvarande Finland efter att den större delen och några städer fick lämnas till Sovjetunionen under andra världskriget. Många gånger har jag undrat hur det kosmopolitiska Viborg skulle sett ut idag om det fortfarande tillhört Finland. Jag har också undrat hur vardagen ser nuförtiden på platserna som den finska […][...]

Året är 1938 och platsen Helsingfors, där vi får följa advokat Claes Thune och hans nyanställda sekreterare fru Matilda Wiik. Romanen berättas växelvis ur Thunes och ur fru Wiiks perspektiv. De trivs med varandra men håller ett visst avstånd, trots att båda är nyfikna på den andre. Dels beror avståndet på vanan – båda är […][...]

Anna växer upp på landet i fattigdom i början av 1900-talet. Efter moderns död följer hennes far henne till Kuopio där hon ska tjäna som piga i en doktorsfamilj. Det är genom den unga Annas ögon vi följer handlingen; det är hon som ung, skyddslös flicka som sitter bredvid ångbåtens skorsten med sitt knyte, på […][...]

Att försöka beskriva Dröm natten till idag: påminner lite om att försöka beskriva en dröm. Det finns personer och händelser här, men det är inte de som är meningsbärande och centrala. Det viktiga är något annat, en stämning kanske, eller ett budskap som är dolt bakom bilder som inte tycks höra ihop, men som på […][...]

Romanen Heiman börjar med en sekvens där en farfar leker med sitt barnbarn; kastar henne upp och ner i luften och får den lilla att kikna av skratt och rädsla. I bokens sista kapitel är flickan vuxen. Tillsammans sjunger familjen en psalm över den döda farfadern. Heiman handlar om Elof och hela hans liv från […][...]