de kan bli gäster som hemsöker dig. Så står det i förlagets beskrivning av boken, och det är en varning läsaren ska ta på största allvar. Vad som vid första anblick ter sig som vardagsbetraktelser smyger sig sakta in under huden och stökar runt i hjärnans mörka vrår. Efter att ha läst de första novellerna […][...]

Romanen Okänd soldat gavs ut i Finland år 1954. Andra världskriget var avslutat sedan nio år tillbaka. I fredsavtalet förlorades stora landområden med följden att 400 000 karelare evakuerades. Alla fick börja om sina liv på helt nya platser innanför de nya finska gränserna. I första kapitlet får läsaren se ett gäng rekryter öva exercis på […][...]

Det är förstås en plats att fly till. Ett fjällnära land. Där bor inte så många andra. Kanske möjligt att få andas fritt och vara den man vill vara. Inkeri har kommit till huset hon köpt av 70-årige samen Piera. Hon har uppdrag från tidningen i Helsingfors att skriva reportage om människorna som bygger upp […][...]

Jag befinner mig i ett Nordamerika insvept i det värsta snöovädret i mannaminne när den finlandssvenska poeten Nicko Smith tar mig med på en poetisk promenad genom ett Brändö i skandinaviskt sommarljus. Smiths senaste poesisamling innehåller, förutom dikterna, flera fotografier med (vad jag förmodar är) platsen som boken handlar om. Bilderna är fyllda av det […][...]

År 1852 sprider sig en stor brand i staden Vasa som ligger i västra Finland. Många förlorar sin arbetsplats när allt som återstår är rykande ruiner. Betty (också kallad Bitt) återvänder till mor, far och syskon på landet. Hon kan bara stanna där en kortare tid eftersom de många munnarna att mätta helt enkelt är […][...]

Nora älskar romantiken, i smyg har hon sadlat om från arbetslös journalist (frilans faktiskt!) till litteraturstudent. Hon förlorar sig i romantikens diktare, i engelska författare så som Keats, Shelley och Byron och ska börja skriva på sin masteruppsats. Hon lever ett stilla liv i Finland. Med sin dryga katt, sina böcker och regelbundna besök i […][...]

Karin Filéns debutromanen vänder sig till läsålder 9-12 år och utspelas i Finland under Tjernobylsommaren 1986. Det betyder bland annat att vi helt slipper mobiltelefoner och ungarna, huvudsakligen jag-berättaren Sandra och hennes bästa vänner Emma och Jenny, kan ägna sig åt att cykla runt, bada och hänga totalt oövervakade av sina föräldrar. Det ger förmodligen […][...]

Pappan var fiffig och kunde laga prylar eller komma på mindre uppfinningar som familjens vänner uppskattade. Mamman visade sin förtjusning och ömhetsbetygelserna mellan föräldrarna var synliga. Familjen levde tryggt och ibland kunde de se på tv-serier från väst när de bodde i Tallinn. Tillbakablicken visar att Olenka tyckte mycket om sina föräldrar och att tryggheten […][...]

Om jag nu envisas med att läsa deckare, fast det inte är min favoritgenre, så kan jag ju inte börja med att klaga på att Nilla Kjellsdotters bok Flickan i Stenparken var för mycket deckare. Men jag blir så innerligt ledsen av människors ondska mot människor och även om jag vet att det här är […][...]

År 2020 gavs tio barn tilltalsnamnet Dagmar enligt tillgänglig statistik på nätet. År 1912 skulle jag tro att det var betydligt fler som gavs detta namn. Hur det än förhåller sig med den saken, bär huvudpersonen i romanen Galanterna tilltalsnamnet Dagmar. Hon har just flyttat från uppväxtens hemby och lämnat sin ständigt suckande mamma ”vad […][...]