Award season!!! Jag försöker se så många av de nominerade oscarsfilmerna som möjligt innan den stora galan. Tyvärr har de flesta varit rätt svaga (några riktigt usla) men det känns ändå värt att ha sett dem så jag kan hänga med i (fantastiska) Ellen Degeneres skämt till fullo. När det gäller den litterära prissäsongen verkar […][...]

Det första som slår mig är baksidestexten där jag kan läsa om vilken avgörande betydelse Lorcas vänskap med Luis Buñuel och Salvador Dali hade när han skrev de två pjäserna Publiken (1930) och Så går fem år (1931). Vad som inte nämns här är hur filmmanuset Resa till månen (1929) fick de goda vännerna Buñuel […][...]

Att artisten och underhållaren Johan Rheborg också är fotograf torde väl vid det här laget vara välkänt. I Tv-serien Alla är fotografer har vi fått se hur han och Henrik Schyffert har undersökt fotografiet och fotografiyrkets olika genrer. Därför är det helt följdriktigt att han nu kommer med en egen fotobok. Ämnet är hans jobb […][...]

Anna Karenina, The Great Gatsby, Varma kroppar, Les Misérables och The Silver Linings Playbook – det har gått många bra böcker på bio under våren. Teve har förstås sin beskärda del av litterära förlagor (och efterapningar). En del av vår tids allra bästa texter skrivs direkt för teve, men det skrivs nog också mer djuplodande […][...]

Mary Crane är en skötsam, inte längre alltför ung kvinna med ett trist kontorsjobb. Hon väntar på att fästmannen ska ha betalat av skulderna efter sin far och få ändan ur och gifta sig med henne så att hon kommer åtminstone någonstans. Så en dag, strax före stängningsdags, ber chefen henne att deponera fyrtiotusen dollar […][...]

När James Gandolfini dog alldeles för ung för ett par veckor sedan fick han de vanliga, och inte oförtjänta, hyllningarna av vänner, kollegor och kritiker. ”En av sin generations stora skådespelare”, etc. Det unika var inte hyllningarna som sådana, utan varför han fick dem: trots en 20 år lång karriär med roller som spände från […][...]

Det var en gång en liten flicka som hette Lena. Hon var mycket liten och ljushårig. Alla, åtminstone hennes pappa, trodde att hon var en Prinsessa. Hon var mycket tillbakadragen, ja, för att inte säga, blyg. Hon ville sitta i lugn och ro med sitt dockskåp. Hon hade inte behov av andra. Hon hade en […][...]

Jag sitter i mörkret med främlingar, en obestämd massa av snörvlande och hulkande. Snart går vi våra skilda vägar ut i vinterkvällen, men just nu sitter vi här och gråter ögonen ur oss över en bunt påhittade franska 1800-talsrevolutionärer. Mitt i stridscenerna slår det mig hur aktuella Les Misérables melodramatiska barrikader är, efter den arabiska […][...]

Jag idrottade under hela min uppväxt i Norrbotten. Fotboll, hockey, slalom, simning, basket – jag var till och med på innebandyträning en gång. Sporterna var roliga i sig, men det skulle toppas, motstånd skulle krossas, det skulle fokuseras, tas på allvar och skrikas. Jag minns fortfarande vilken chock det var att som 12-åring se hockeylagets […][...]

Martin Kellermans seriefigur Rocky som över bostadsannonserna dagdrömmer om att stövla in och utrymma lägenheter som nazisterna i Schindler’s List. Nikanor Teratologens nazihyllande huvudpersoner i Äldreomsorgen i Övre Kågedalen. Dan Parks affischkonst som liknar Auschwitz vid Disneyland, Quentin Tarantinos omskrivning av historien i Inglorious Basterds eller webbsidor som samlar bilder på katter som liknar Hitler. […][...]