När Johan Wirdelöv recenserade Daniela Wilks Banglatown här på dagensbok.com för några år sedan inledde han med en lista av Tanja Suhinina över vad som karaktäriserar ”svensk självbiografisk ångestserie”: mycket svärta, mycket kroppsvätskor, dåligt sex och könsdelar, jämnstora rutor, naivistisk tecknarstil och ångest, ångest, ångest, i princip. Det är intressant hur en viss tecknarstil kan […][...]

Piper Kerman berättar sakligt utan bitterhet eller sentimentalitet i sin självbiografi hur hon levde i ett kvinnofängelse i över ett år, med allt vad det innebär. Med ett bra men enkelt språk beskriver hon sanningen. Boken släpptes 2010, fem år efter att hon kom ut ur fängelset. Piper har funnit sin man i livet och […][...]

Rent filosofiskt skulle säkert de allra flesta människor utan problem skriva under på att även kriminella kan älska sina barn. Eller på att barn inte är skyldiga till vad föräldrarna har för sig. Hur vi agerar i verkligheten verkar inte ligga helt i linje med den filosofin. I reportageboken Pappa & kriminell finns till exempel […][...]

Jag har inga enorma förväntningar på The Ice Cream Girls. I och med att jag precis sett teveserien – en miniserie i tre delar från brittiska ITV som nyligen gick på SVT – så vet jag ju vem som gjorde det och så. Dock var den ändå intressant nog för att göra mig nyfiken på […][...]

I debatten som skett kring livstidsstraffet har det funnits en större enighet kring frågan om tidsbestämning av straffet än om själva längden på straffet. Att få ett slutdatum på sitt straff, oavsett hur långt bort i tiden det ligger, ses som humanare än att helt få sväva i ovisshet. Vet man sitt slutdatum har man […][...]

Att läsa Faraj Bayrakdars dikter i Brev från isoleringscell 13 är att kliva in i värld av sorg, hopplöshet och förtvivlan. Stundtals känns det som att sitta i fängelsecellen tillsammans med diktaren och dela hans smärta. Det är en jobbig känsla men dikterna bjuder inte bara in till smärtan, de erbjuder också en flykt ifrån […][...]

Rubrikens ord är Antonio Gramscis, italiensk journalist och marxist, och han levde enligt sina ord. Med liv och frihet på spel, blev han till sist Mussolinis farligaste motståndare. Därför kom polisen, sent på kvällen den 8 november 1926, och hämtade honom i hans bostad i Rom och förde honom till Regina Coelifängelset. Rättegången mot honom […][...]

Att nedteckna sin historia på cigarettpapper, blir att sätta samman fragment i både bokstavlig och vidare bemärkelse och i den här bokens lilla format ryms det mycket. Här trängs existentiella frågor med konkreta ögonblicksbilder, dröm- eller mardrömslika sekvenser med sakliga beskrivningar av en fängelsemiljö. Vi följer berättaren under flera års tid. Han flyttas mellan olika […][...]

Antalet anmälda brott i Sverige, inklusive grova våldsbrott, har knappt ökat sen 1990 och brott involverande dödligt våld har snarast minskat. Samtidigt har antalet fångar ökat, eftersom fler människor idag låses in under längre tid. Straffen i Sverige har blivit hårdare, fler döms till fängelse istället för vård, och benägenheten att benåda har blivit mindre. […][...]

Varje år fängslas mängder med människor för sina politiska åsikter. Regimer världen över försöker på så sätt tysta sina kritiker. Under apartheidregimen var Sydafrika en diktatur utan många likar i världen. Politiska aktivister fängslades i stor mängd för att de umgåtts med fel personer, för att ha spridit politisk propaganda eller för att de organiserat […][...]