Fred Wilson heter en amerikansk konstnär som gör utställningar genom att använda museums befintliga samlingar på nya sätt. Han har till exempel ställt ut kopior av insamlade urbefolkningsskelett, men istället för avpersonifierade ”vetenskapliga” benämningar rubricerat dem ”Någons syster”, ”Någons pappa”. Han har placerat en spöstraffsställning för slavar bredvid snirkliga stolar med rubriken ”Möbelsnickeri 1820 – […][...]

Vems är Sverige? Vad är Sverige? Det har levererats många tvärsäkra svar på de frågorna de senaste åren. Svar som handlar om enighet, likhet, gemensamma traditioner och värden som måste betraktas mer som en idé än som någon historisk realitet. Svar som utesluter. Svar som jag och många med mig har oerhört svårt att känna […][...]

Detta är inte en recension, det är en pitch, som man säger i det där förment världsfrånvända mediasverige där ingen någonsin ens sett ett köksbord. Jag har läst en bunt böcker om Sverigedemokraterna nu, och det börjar kännas smått poänglöst. I synnerhet så här kort efter valet. Det står liksom inget nytt i dem; allt […][...]

Det börjar med en scen från februari 2009. En ung familj väcks brutalt mitt i natten av att en molotovcocktail kastas in i deras hus. Pappan rusar ut från det brinnande huset för att sätta sin fyraårige son i säkerhet, men utanför dörren väntar någon med hagelgevär. De båda skjuts till döds och ytterligare ett […][...]

Man kan inte lära gamla hundar att sitta, sägs det. Men Gene Cohen har ägnat sin forskning åt att visa för oss att det faktiskt är tvärtom. Förutsatt att man inte drabbas av någon demenssjukdom så utvecklas hjärnan på olika sätt hos oss människor under hela livet. Cohen är den första forskare som tagit sig […][...]

När jag läste förlagskunskap för en tio-femton år sedan hade vi en gästlärare som sysslade med bland annat handarbetsböcker. Vi tyckte inte riktigt det lät som en framtidssatsning, kan man väl säga – var inte det en målgrupp på utdöende? Gamla tanter som broderade dukar med blombårder och stickade raggsockar till barnbarnen? Nej, nej, sa […][...]

För några år sedan brukade jag och min vaktstyrman lyssna på gamla sommarprat på nattvakten. En natt bestämde vi oss för att lyssna på Max Tegmark. Ingen av oss visste riktigt vem han var och vad han egentligen sysslade med, så när vi satt där mitt ute på en stjärnklar ocean och hörde honom förklara […][...]

Grunden är ensamheten och det gäller att finna en trygghet i den. Tegelstenen In cold blood av Truman Capote har ansetts vara en av de första dokumentära romanerna och det är svårt att sätta sig in i hur banbrytande en sån bok var 1966. Idag duggar autofiktionen lika tätt som män i en 80-tals-hit. Och […][...]

”Är det en western?” frågade min kurskamrat när hen såg titeln Blod i salongerna. Och, jag kan helt klart se likheterna. I så fall en western skriven av D.H. Lawrence, som i bokens första ”rum” lockas till Mexiko av mecenaten Mabel Dodge Luhan för att bygga en utopisk koloni. Där ska en ny värld skapas, […][...]

Det har sagts att klimatförändringarna kom upp på agendan på allvar när de började påverka snötillgången i Alperna och alltså den övre medelklassens skidsemestrar. Kanske skulle man kunna säga något liknande om den europeiska migrationspolitiken? Först när döda kroppar börjar flyta iland på våra semesterstränder blir det påtagligt att något inte står rätt till. Först […][...]