Hur mycket pratar vi om sex i skolan? Själv minns jag det som något ganska obehagligt, liksom skamset förbihastat av alla inblandade (den generade, uråldrige biologiläraren och den dömande, snipiga barnmorskan vi fick gå till vårdcentralen för att träffa). Jag vill tro att det blivit bättre sedan dess (det här var i mitten av 90-talet), […][...]

En medicinsk Mad Men har den kallats, teveserien Masters of sex, sådär retrosnygg, lite kittlande nutidshistoria, på en gång ganska nära oss och avlägsen. Men till skillnad från Don Draper och de andra reklamarna fanns dr William Masters och Virginia Johnson på riktigt. Serien bygger på en biografi av Thomas Maier med den lite otympliga […][...]

Lars Lerins konstnärskap har alltid förtrollat mig. Den starkaste upplevelse jag någonsin fått av en konstutställning var då jag var på en Lerin-utställning i Malmö och bilderna bara öppnade upp sig framför mig. När jag går på en utställning fokuserar jag på den drabbande estetiska upplevelsen, den fysiska och känslomässiga upplevelsen. Jag läser inte om […][...]

Några lejon ingår förstås inte i den svenska biologiska faunan men väl i den kulturhistoriska. Och även om de riktiga lejonen i Sverige varit få så har de funnits och gjort avtryck på den svenska historien. Dramatens scen Lejonkulan har till exempel fått sitt namn efter en koja på Stockholms slott som faktiskt under en […][...]

Kalle Zackari Wahlströms Stark som en björn, snabb som en örn är en träningsbok som förefaller ha tillgänglighet som främsta ledord. ”Träning är för alla” lyder baksidestexten och det budskapet återkommer kontinuerligt. Boken riktar sig främst till personer utan eller med lite erfarenhet av träning. Zackari Wahlström är personlig i texten och berättar sin historia: […][...]

Novellformatet känns ju ganska skönlitterärt, så när Novellix i samarbete med Volante förlag lanserar den första ”fackfyran” måste det självklart undersökas. Facknoveller alltså. Egentligen kanske man skulle säga essäer, men det låter faktiskt lite charmigare med facknoveller. Och ja. Det funkar. Texterna förhåller sig till respektive ämne på ett halvt utredande, halvt filosoferande sätt. Det […][...]

I november 1995 bröt sig en ko som hette Emily ut ur ledet in i slakteriet, kastade sig över ett högt staket och rymde. I 40 dygn var hon på flykt. Massachusetts befolkning lade ut hö till henne och ledde hennes förföljare på villospår. Till slut gick slakteriets ägare med på att sälja Emily för […][...]

Om ni inte redan sett den, leta upp Grigorij Tjuchrajs film Ballad om en soldat från 1959. En ung sovjetisk soldat får mitt i fälttåget mot tyskarna en kort permission för att kunna hälsa på sin mor, och ägnar hela permissionen åt att försöka ta sig hem genom det gigantiska krigsdrabbade imperiet, bara så att […][...]

Kan litteratur vara god? En god bok? Så heter det ju. Och läser man till exempel kursplaner i svenska (det har bland andra litteraturvetarna Annette Årheim och Magnus Persson skrivit bra om), så tycks det inte vara någon hejd på litteraturens förmåga att göra oss till bättre människor. Jag tror ju att det ligger något […][...]

Inte särskilt många boktipsböcker är riktiga bladvändare. Av naturliga skäl. De har ju ingen intrig, består av en berättelse bara i en väldigt bred och luddig betydelse. Böcker som bara staplar titlar på varandra blir lätt ganska rabblande, och de som lyckas väva in tipsen i löpande text blir ofta svårare att överblicka och hitta […][...]